2012 försvann den då blivande presidenten Xi Jinping i två veckor. Det var stora rubriker i alla internationella medier. Han skulle precis bli upphöjd till posten som Kinas mäktigaste, och det spekulerades om allt från simskador till maktstrider. Skulle Kina få ett ordnat maktskifte?
Senare skrev amerikanska Washington Post om vad det var som hade hänt egentligen. Det var det senare: maktstrider. Handgripligen, till och med, för Xi Jinping hade fått en stol i ryggen vid ett möte med Kinas maktelit. “Mötet blev våldsamt, och de tog i med både hammaren och skäran”, skrev tidningen.
Xi försökte gå emellan och avbryta ett bråk. Men då var stolen redan kastad, så att säga. Historierna bakom de olika försvinnandena skiljer sig åt. I vissa fall har det visat sig att personer sitter häktade, i andra fall har de suttit i husarrest, eller bara hållit sig ifrån sociala medier och duckat alla offentliga framträdanden. Jack Ma kom tillbaka, okommenterat efter två månaders tystnad (Men Kinas techindustri har befunnit sig i en torktumlare av regleringar sedan dess). Fan Bingbing återuppstod tillsammans med en självutplånande ursäkt, och stora skatteskulder.
Nidbild av Kina
Kina är inte ett transparent samhälle, Kina har inte ett självständigt rättsväsende, inga självständiga medier, och partiet genomsyrar hela samhället. Därför kan kända människor försvinna utan att allmänheten får en förklaring.
Ibland handlar det inte ens om politik. På senaste tiden har kändis- och konstfotografen Chen Man varit borta från offentligheten, efter en kritikstorm mot en kampanj som hon fotade för modemärket Dior. När Chen Man fotar porträtt brukar alla ut som en dragqueen eller en fursona. På 2000-talet tog hon ikoniska bilder av filmstjärnorna Fan Bingbing och Li Bingbing, och hade samtidigt konstutställningar med gigantiska helkroppsbilder av fantasikvinnor som hon målat digitalt. De såg ut som tarotkort eller tv-spelshjältinnor. Men kritikstormen mot Chen Man den senaste tiden har handlat om att kinesiska internetanvändare ansåg att modellerna i Diorkampanjen var för fula. De ansåg att hon hade skapat en nidbild av Kina. Precis som skådespelerskan Fan Bingbing uppstod Chen Man också med en självspäkande ursäkt. Där står till exempel: “Från och med nu ska jag inte glömma tidens kulturella självsäkerhet i mitt skapande.”
Hyllning till Falun Gong
Ett annat exempel är internetfenomenet Sun Xiaochuan, antihjälte för Kinas nihilistiska och nationalistiska internettrollkultur. Han blev känd för sin vlog där han spelade League of Legends och svor på Sichuandialekt, och har gett upphov till en kinesisk svordom: “Din mamma är död”, förkortad NMSL. (En gång skrek han “din mamma är död” till en granne som klagade på att han lät för mycket.)
Sun Xiaochuans fans både drev med honom och försökte trolla honom på olika sätt, och till slut lyckades de faktiskt trolla bort honom. Ett fan lyckades få honom att spela en låt den hade skrivit och tillägnat honom. Men i själva verket var låten en förtäckt hyllning till organisationen Falun Gong, vilket gjorde att internetcensuren slog till. Sun Xiaochuan försvann från internet. Han återuppstod några månader senare med en ny kanal, men nu handlar den mest om mat, och han svär inte så mycket längre.
Framförallt är de kinesiska kändisarnas försvinnanden en mediehändelse som påverkar bilden av Kina internationellt, vare sig det handlar om mekanisk censur, cancelkultur eller enpartistatens politiska kontrollbehov och bristen på transparens.