Att erövra politikens mittfält och regera därifrån var länge drömläget för CDU under Angela Merkels glansdagar. Men mitten har visat sig vara en rävsax, där väljarna uppfattar partiet konturlöst. I de två hetaste frågorna – invandring och klimat – har mitten varit särskilt svår. Väljarna har belönat partier på kanterna som varit tydligare, Alternativ för Tyskland och De Gröna.

Inom CDU finns ett växande tryck att släppa mittfältet. Mitten krymper och räcker inte längre. Högerut finns många tidigare väljare att vinna tillbaka med mer lag och ordning, gränser som hålls, tillbaka till en mer traditionell familjepolitik. Men risken är att man skrämmer bort de nya man vunnit med vindkraft och öppna armar mot invandrare. 

Angela Merkel är fel svar

Fortfarande syns skillnader mellan öst och väst. De Gröna har sina största framgångar i gamla väst och Alternativ för Tyskland går bäst i gamla öst. Så finns det någon som är vig nog att leda CDU ner i en spagat mellan Püttlingen i västra väst och Hoppegarten i östra öst?

Angela Merkel är fel svar. Hon dök inte ens upp under den här valrörelsen, rädd att göra mer skada än nytta. Det gjorde däremot hennes påtänkta efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer, från just Püttlingen i väst. Hon är inte någon uppenbar gymnast. Men kommer i sin roll som partiledare efter valen tvingas peka ut riktningen.

På partiets valmöte i Hoppegarten var temat inre säkerhet – hur tyskarna bättre ska skyddas från hot. Striktare gränskontroll och snabbare utvisningar, lyder receptet från en särskilt inbjuden talare. Budskapet går hem i salen. När jag frågar runt efteråt om de tror att Kramp-Karrenbauer kan kan nå ända hit med ett jättekliv från Püttlingen, så råder tvekan. En man är bergsäker: ”Gör hon det inte, så måste hon bort.”