Två tredjedelar av alla infektionssjukdomar som drabbar människor kommer från andra djur.
I takt med att orörda regnskogar i Amazonas och Afrika skövlas så trängs människor och djur ihop på mindre ytor. Det ökar risken för att vi ska bli exponerade för smittor som hoppar från vilda djur via husdjur och till människor.
Att skydda den biologiska mångfalden har seglat upp som en livsviktig åtgärd för att rädda människoliv. Tidigare har naturskydd handlat om det omoraliska i att utrota andra arter. De har ju lika stor rätt att leva som vi människor. Men nu handlar det inte bara om att rädda gulliga pandor , rara orkidéer eller noshörningar på savannen för deras egen skull. Om artutrotningen fortsätter så utsätter vi oss själva för livsfara. Vi människor är ohjälpligt förbundna med allt annat levande på jorden. Det är en läxa från den pågående globala coronapandemin.
Omättlig aptit
25 procent av alla växt- och djurarter är utrotningshotade. Livets väv trasas sönder i takt med att vi bränner och skövlar. Artrika tropiska skogar försvinner i häpnadsväckande takt, drivet av bland annat kinesiska timmerindustrier. Efter att de stora träden plockats ut återstår skräpskogar som odlas upp och blir till enorma kakao-, avokado- eller ananasplantager, allt för att mätta västvärldens omättliga aptit efter tropiska lyxgrödor. Människor och husdjur lever allt närmare de vilda djur som finns kvar och som bär på virus.
Det rubbar den balans som funnits, även om virusutbrott orsakade av vilda djur funnits i århundraden så har riskerna för omfattande smittspridning hållits på låga nivåer.
Det är en naturkris som löper samman med klimatkrisen. I takt med att Sverige får ett allt varmare klimat och förlorar de kalla vintrarna så ökar risken för smittor som sprids med fåglar och insekter. Forskare vid SLU har hittat smittbärande fästingar ända uppe i Abisko.
Coronapandemin har gjort sambanden synliga och tydliga.
Naturskyddet har försvagats
Men det är uppenbart att naturkrisen är en kris för mycket att hantera. Det är naturligt att covidpandemin analyserats utifrån det enorma mänskliga lidande det orsakat. Men att det också är en tragedi sprungen ur skövling av naturen har hittills varit en blind fläck. När enskilda länder och EU anslår historiska belopp i återstartsbidrag går visserligen en del till klimatåtgärder men nästan inget alls till naturkrisen.
I OECD-rapporten ”Biodiversity and the economic response to Covid-19” har författarna en lång ”att-göra”- lista; den olagliga globala handeln med skjutna vilda djur (en viruskälla i sig) måste stoppas. Sätt pris på vad det kostar att förstöra oersättliga tropiska skogar, öka det internationella samarbetet för att skydda den biologiska mångfalden. Investera i jobb som går till att underhålla nationalparker, hejda tjuvjakt och så vidare.
I stället har naturskyddet försvagats under pandemin, avverkningarna i Amazonas skogar ökade med 55 procent under det första halvåret av 2020 jämfört med samma period året innan.
Näringslivet, som har upptäckt klimatkrisen som en spännande språngbräda att utveckla nya, lönsamma gröna tekniska lösningar, behöver bli lika engagerade i naturkrisen. Men det kräver att orörd natur får ett ekonomiskt värde som börsen förstår. Frågan är hur?