Ett plåtstaket spärrar av själva byggnaden men på torget utanför har folk lagt blommor och hälsningar till de döda. När Sergej Dmitriev nu återvänder till platsen är han blek och sammanbiten men berättar detaljerat om det som hände.
– Det var svart rök överallt. Jag kunde knappt andas och händerna var brända. Jag kände att jag klev på döda kroppar och fattade att jag snabbt måste hitta ett fönster och ta mig ut. Jag hade tur och hittade ett. Jag klev ut på fönsterbrädet och balanserade på tårna. Man kan se mig på ett filmklipp! Jag hoppade sidledes från tredje våningen för att inte landa på de brända kropparna på marken under, säger Sergej Dmitriev med svag röst.
Situationen hade spårat ur
När den proukrainske aktivisten Vitalij Svitjinskiy kom till platsen brann det för fullt i Fackföreningarnas hus. Det hade redan varit sammandrabbningar ute på stan i Odessa och Vitalij beskriver en känsla av att situationen hade spårat ur. Men han säger också att många från den proukrainska sidan försökte rädda livet på motståndarna.
– Jag förnekar inte att båda sidor kastade Molotovcocktails mot varandra. Men vi stod inte bara där och såg på när folk höll på att bränna inne. Vi hoppades kunna rädda alla, och många blev också räddade, säger Vitalij Svitjinsky.
Dödsbranden väcker starka känslor
Dödsbranden väcker mycket starka känslor i Odessa och båda sidor lägger skulden på varandra. Men trots flera utredningar är flera viktiga frågor fortfarande obesvarade och bara ett fåtal personer har åtalats. En samling Odessabor som kallar sig 2-majgruppen kräver svar och gör därför en oberoende utredning.
– Vi undrar över mycket! Vad gjorde polisen till exempel? De skulle såklart ha spärrat av de centrala delarna av staden och behandlat området som en brottsplats. I stället tog de dit städpatruller den 3 maj som städade bort alla bevis. Fackföreningarnas hus spärrades inte heller av utan stod öppet i över en månad för alla som ville in och titta. Det är helt obegripligt, menar Tatjana Gerasimova från 2-majgruppen.
Odessa fortfarande en delad stad
Jag var själv på plats dagen efter branden och kunde då med egna ögon se hur folk köade i timmar för att få gå in i byggnaden. Efter ett tag kom de ut, rödgråtna och upprörda, och många talade om att hämnas de döda. Men ingen, inte heller polisen, tycktes tänka på att säkra några bevis.
I dag anser många att Fackföreningarnas hus bör rivas. Och Odessa är fortfarande en delad stad, även om de proryska aktivisterna inte är lika synliga längre.
Europarådet har skickat egna utredare som ska bistå de ukrainska myndigheterna. Det är sagt att en första rapport ska komma under hösten. Så länge det saknas en fullständig och oberoende utredning är det svårt att se hur såren i Odessa ska kunna läkas.