I Bihac i norra Bosnien totalförstördes hotell Emporium i kantonens huvudstad med samma namn. Orsak: ägaren, Aldin Lipovaca, är kusin med kantonens premiärminister Hamdija Lipovaca. I Mostar i södra Bosnien brändes två partihögkvarter ner. Det ena tillhör det bosniakiska* partiet SDA, det andra det kroatiska partiet HDZ. Och i industristaden Tuzla i nordväst knuffades den politiska ledningens bilar ner i floden Jala.
Det här är några exempel på det ursinne bosnier, oberoende av vilken folkgrupp de tillhör, känner inför kriminella privatiseringar av statliga företag, en närmast kroniskt hög arbetslöshet på över 40 procent, allt högre avgifter för sjukvård, skolor och en notorisk nepotism bland den lilla republikens tusentals politiker.
På ett plan är det lite svårt att förstå.
Få förutsättningar att utvecklas
Mellan 1992 och 1995, under kriget, tog Sverige emot över 80.000 bosnier. I dag, två decennier senare, är den gruppen så gott som problemfritt integrerad i det svenska samhället. Det visar en potential som, under rätt förutsättningar, får bosnierna att utvecklas och skapa ett självständiga och värdiga liv.
Men Bosnien av i dag har få förutsättningar att utveckla sina medborgare. Orsaken är förstås det förödande kriget som dödade nästan hundratusen människor och tvingade två miljoner på flykten. De trauman och den misstänksamhet kriget skapade försvann inte med freden. Tvärtom.
När parterna, under USA:s hårdföra förmyndarskap, förhandlade fram freden i Dayton i Ohio hösten 1995 fanns egentligen bara förlorare vid förhandlingsbordet.
Bosniakerna, som felaktigt brukar kallas muslimer, var bortkörda från östra Bosnien där de varit majoritet i generationer. Det serbiska ledarskapets dröm om ett etniskt rent Storserbien slutade i den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Och kroaternas försök att skapa ett Storkroatien förvandlades till bitterhet, kriminalitet och ännu en etnisk rensning, den här gången av serber från Krajina i Kroatien.
En stor del av dem hamnade i Bosnien, i den del som i dag kalla Republika Serbska, den serbiska republiken.
Förlamande politiskt system
För att få den lilla bergsrepubliken, stor som Danmark, att tänka på annat än krig skapades ett politiskt system så komplicerat, opraktiskt och förlamande att det lyckligtvis har få motsvarigheter i världshistorien. Systemet ser ut så här:
1. Den serbiska republiken med egen regering och eget parlament.
2. Kroater och bosniaker bildar en egen federation med egen regering och parlament
3. Serber, kroater och bosniaker har tillsammans ett presidentråd med ett parlament för hela Bosnien.
4. Den bosniakisk-kroatiska federation är indelad i tio kantoner med egna premiärministrar och regeringar.
I väntan på att det här otympliga maskineriet skulle börja rulla, styrde FN, EU och det internationella samfundet Bosnien som ett internationellt protektorat under kontoret för den höge representanten. I praktiken innebar det att välavlönade politiker som Carl Bildt och britten Paddy Ashdown kunde sparka politiker och förändra budgeten för de olika institutionerna utan behöva ta hänsyn till bosnierna som i förment demokratiska val utsett politikerna i institutionerna.
Omyndigförklarades
Systemet efter Dayton omyndigförklarade bosnierna medan de tusentals politikerna systemet skapade mera ägnade sig åt att belöna släktingar och etniskt färgade gräl, än att bygga ett fungerande samhälle. Det internationella samfundet fruktade länge att kriget kunde ta fart på nytt och därmed hota den bräckliga stabiliteten i resterna av det forna Jugoslavien. Därför gavs krediter och bidrag för fylla de hål den urusla ekonomin skapade i de offentliga räkenskaperna.
Men under de senaste åren har det internationella samfundet fått nog. Krediter och bidrag har skurits ner. Och det bosniska politiska ledarskapet har istället fått försöka fylla hålen genom privatiseringar av statliga monopolföretag som producerar energi, telekommunikationer och andra samhällstjänster. Men köparna har visat sig vara mera intresserade av att snabbt sälja tillgångarna istället för att driva företagen.
Samtidigt har sjukvården, som tidigare var fri, blivit allt dyrare. En arbetslös bosnier har i dag ingen möjlighet att betala en livsviktig operation för sig själv eller en familjemedlem. De bosniska tidningarna är i dag fulla av annonser där förtvivlade människor vädjar om ekonomisk hjälp till livsviktiga operationer för familjemedlemmar, oftast barn. Även skolavgifterna är oöverkomliga för många familjer.
Men det finns ljusglimtar. En sådan är staden Gorazde i östra Bosnien. Här har en grupp bosnier startat framgångsrika företag som tjänar pengar och anställer folk oberoende av etnicitet. En förklaring är att entreprenörerna under sin tid som flyktingar i Tyskland, Österrike och Sverige byggt upp kunskap och nätverk som de nu, tillsammans med den billiga arbetskraften, kan utnyttja som konkurrensfördelar mot fabriker som ligger innanför EU:s tullmurar. Gorazde är också en av de få kantoner som slapp kravaller och nedbrunna myndighetsbyggnader. Det är förstås ingen tillfällighet.
*SDA är ett part enbart för bosniaker, bosnier som brukar kallas muslimer även om de sällan är särskilt religiösa.