– Jag har inga pengar att betala några böter. Så då får det väl bli fängelse ifall jag döms, säger Anthony ”Coco” Robert utanför stugan som de gula västarna rest några stenkast från ”deras” rondell utanför Limoges mitt i landet.
”Jag har tvingats bli vegetarian”
Coco tar en bit av sockerkakan som ställts fram inne i stugan. Han kommer ibland hit bara för att äta. Han får socialbidrag och berättar att han har kvar 2.800 kronor när hyra och fasta kostnader är betalda. En sänkning av bostadsbidraget var en av regeringens första åtgärder, som kritiserades hårt av många.
– De sänkte mitt bostadsbidrag med 50 kronor. För mig är det enormt mycket. En baguette kostar tio kronor, för mig räcker femtio kronor till bröd i fem dagar.
– Jag lever på ris, pasta och bröd. Jag har inte längre råd att äta kött. Jag har tvingats bli vegetarian för att jag inte har råd med kött.
”Ond spiral”
Men droppen för honom, och det som fick många andra att ta på sig den gula västen i ilska, var det höga bensinpriset. Med regeringens koldioxidskatt skulle bränslepriserna fortsätta att stiga för varje år. Protesterna har nu stoppat den planerade skattehöjningen för det här året.
– Jag bor på landet, sex mil från stan. Jag kör runt oförsäkrad för jag har inte råd med försäkring. Jag har inte längre råd att tanka. Och hur ska jag kunna få ett jobb om jag inte kan förflytta mig? Har man hamnat i den här onda spiralen är det svårt att resa sig.
Inför rätta efter polisbråk
Han går och hämtar två lastpallar som han bär bort till de gula västarnas stuga. De har byggt stugan av lastpallar, och de eldar med lastpallar för att hålla värmen. I början av december höll han en likadan lastpall när de ockuperade motorvägen utanför. Polisen säger att Coco kastade träpallen mot dem. Han menar att han bara släppte ner den. Därefter brottades han ner och greps. Coco visar en film där fyra poliser trycker ner honom med batonger i högsta hugg.
– De slog mig med sina batonger precis efter att videoklippet tar slut.
Men vad hade du gjort då?
– Jag använder inte våld, jag är emot våld. Jag är en rasta. Men det är många gula västar som får fängelse för småsaker nu, säger han.
”Krävs mer för att knäcka en gulväst”
Dagen efter ska Coco få sin dom. Några tiotal personer har slutit upp för att stötta honom, de tvingas ta av sig sina gula västar i domstolens entré. Vi träffar honom utanför rättegångssalen strax efter att han fått beskedet att domen skjutits fram till februari. Han ser sammanbiten ut, och svarar nedtonat.
– Det ger mig lite mer tid, det är allt. Med det förändrat inget, jag är ändå bara en gul väst som ska till slakt, säger han och får en klapp på axeln av en av gulvästarna som kommit för att stötta honom.