Kannibalism har förekommit både bland förhistoriska människor och bland vår egen moderna människoart, Homo sapiens sapiens. Sedvänjan att äta upp varandra har funnits till inte alltför länge sedan och lite överallt på jorden; i Sydamerika, Centralafrika och på Stillahavsöarna.
Men varför har vi ätit andra av samma art? Har vi jagat och dödat varandra av pragmatiska skäl, för att få mat, eller har orsakerna mestadels varit rituella?
En ny och lite morbid studie på området tyder på det senare. Det visar sig nämligen att vi människor – rent innehållsmässigt – inte är mycket att hänga i julgranen. Vi är i själva verket ganska näringsfattiga, jämfört med många andra arter.
Farligt byte
För att ta reda på exakt hur många kalorier en genomsnittlig människa innehåller tog forskare vid University of Brighton, Storbritannien, avstamp från två separata studier som utfördes 1945 respektive 1956. I de äldre studierna hade man analyserat den kemiska kompositionen hos fyra döda fullvuxna män vars kroppar hade donerats till vetenskapen.
Enligt forskarnas beräkningar innehåller en fullvuxen man i genomsnitt 125.822 kalorier, vilket räcker som föda till drygt 60 personer under en dag. Kalorierna är dock mycket ojämnt fördelade. Kroppsfettet innehåller hela 49.399 kalorier, medan tänderna har futtiga 36 kalorier.
Detta kan, skriver forskarna i Scientific Reports, betraktas som undre gränsvärden, eftersom tidigare människoarter, som neandertalarna, sannolikt hade betydligt större muskelmassa än moderna människor.
Drygt 125.000 kalorier kan tyckas mycket, men då bör man ha i åtanke att dåtidens bytesdjur innehöll betydligt fler. En (numera utdöd) ullhårig noshörning bar på runt 1.260.000 kalorier, medan en mammut gick omkring med hela 3.600.000 kalorier. Dessutom, skriver forskarna, var andra människor troligen ett betydligt farligare bytesdjur, jämfört med en förhållandevis fridfull mammut eller noshörning.
Onödigt slöseri
Därför, tror forskarna, hade den kannibalism som bevisligen förekommit troligen rituella eller religiösa orsaker, snarare än pragmatiska.
Därmed inte sagt att man inte mumsade i sig varandra om någon råkade dö av naturliga orsaker. För varför slösa bort en massa bra kött i onödan? Eller som seriemördaren tillika kannibalen Hannibal Lecter (Anthony Hopkins) säger i den klassiska slutscenen i filmen ”När lammen tystnar”, när han under ett telefonsamtal får syn på sin nemisis, psykiatern Frederick Chilton (Anthony Heald):
”I do wish we could chat longer, but I´m having an old friend for dinner”.