Den sista tiden handlade det bara om att han skulle få göra en snygg sorti. Men den chansen tog han inte. ANC gick ihop med oppositionen och hotade honom med en misstroendeomröstning i parlamentet under torsdagen.
Hade Zuma själv fått bestämma skulle han suttit kvar hela sin mandatperiod. Alltså fram till nästa år. Men nästa år är det också val i Sydafrika och den impopuläre Jacob Zuma har blivit en belastning för partiet.
Manövrerade ut motståndarna
Men ANC är ett splittrat parti och Zuma har genom åren skaffat sig en stark maktbas inom partiet. Han har en bakgrund inom ANC:s underrättelsegren och det är därifrån han har hämtat sina metoder. Han har på ett skickligt sätt manövrerat ut motståndare och ersatt dem med personer lojala mot honom. Och han har sett till att omge sig med människor som ingått de korrupta nätverken som han har byggt upp.
Under ANC:s partikongress i december förra året kampanjade Zuma och hans fraktion för att Nkosazana Dlamini-Zuma skulle ta över partiledarposten. Dlamini-Zuma är välmeriterad, men hon är kanske framförallt Jacob Zumas före detta hustru, som han har barn ihop med. Hon sågs som en person som skulle skydda sin exmake mot de åtal han har hängande över sig.
Det finns en känd video som spreds viralt från ANC:s partikongress. En sydafrikansk journalist vände kameran mot Jacob Zuma när det annonserades vem som vunnit omröstningen för att bli ny ANC-ledare. När Cyril Ramaphosas namn lästes upp kallnade Zumas ansikte ner till minusgrader.
Hans plan hade misslyckats.
Lämnade det sjunkande skeppet
I just det ögonblicket kom vändningen för Jacob Zuma. Plötsligt var han inte längre partiledare för ANC och hans fraktion hade förlorat makten över partiet. Detta insåg naturligtvis hans lojalister och en efter en lämnade de det sjunkande skeppet. Det dröjde inte länge förrän Zuma började kritiseras öppet inom partiet.
Sannolikt har Cyril Ramaphosa jobbat hårt för att få kliva in som president så snart som möjligt, med tanke på det stundande valet. Ytterligare en brytpunkt kom när det årliga presidenttalet skulle hållas torsdag 8 februari. Ramaphosa, liksom många andra inom ANC-eliten, insåg att den enda som kunde förvandla det talet till en framåtblickande nystart för det sargade partiet var Cyril Ramaphosa.
Och nu hade man kraft att agera.
Utdragna rättsprocesser hotade
En utvald skara ANC-toppar åkte hem till Zuma och försökte övertala honom att gå. Men Zuma vägrade. Men nu var bollen satt i rullning och ett extrainkallat partistyrelsemöte schemalades till kvällen före presidentvalet till nationen. Syftet var att förhindra Zuma att hålla talet genom att formellt be honom att avgå.
Men Jacob Zuma stretade emot. Och han hade en anledning. I kraft av sitt presidentämbete skulle han kunna hantera de åtal som han har hängande över sig och som snart kan förvandlas till utdragna rättsprocesser. I alla fall var nog det så han tänkte.
Men, när han insåg att loppet var kört bytte han strategi och försökte förhandla fram villkor för sin avgång. Han ville stanna tre till sex månader, men det skulle fått tillträdande president Cyril Ramaphosa att framstå som svag.
ANC fick nog
Till slut fick ANC nog. Under ett extrainkallat partistyrelsemöte beslutade man att be Zuma att avgå. Det var någonting man ville undvika för att inte öka risken för splittring inom partiet. För Zuma betydde det en missad chans att framstå som den som frivilligt avgick i partiets intresse.
Men inte ens den chansen tog Zuma. Han själv upprepade i en direktsändning i sydafrikansk teve i dag att ingen har förklarat för honom vad han gjort för fel. Och det är den stora elefanten i rummet. ANC har inte velat förnedra honom med att säga att han är en belastning, som Ramaphosa inte vill förknippas med. De ville inte säga att han är själva anledningen till att partiet står och stampar. Att han är symbolen för korruptionen inom ANC. Det är fullt möjligt att Zuma har varit omgiven av ja-sägare och faktiskt inte förstår situationen. Trots att alla sydafrikaner vet precis vad det hela handlar om.
ANC ville ha bort honom så snabbt som möjligt. Men utan att reta upp Zuma och hans fraktion inom partiet.
Under torsdagen var en misstroendeförklaring planerad i parlamentet mot Jacob Zuma. Den hade han inte överlevt. Det visste han.
Nu kommer ANC sannolikt ändå att ge Zuma en respektfull ceremoni. Allt i enighetens och respektens namn.
Kommer att minnas som girig och korrupt
Men inget polerande av Jacob Zumas namn kan rädda hans eftermäle. Han kommer gå till historien som av dem som bär det yttersta ansvaret för att ANC kantrade mot girighet, maktfullkomlighet och korruption.
Man kunde nästa höra Nelson Mandela dra en suck av lättnad när Zuma meddelade att han avgår i ett tal sent på onsdagkvällen.
I ett vidare perspektiv är det intressant att se att problematiska gamla ledare har fallit på löpande band här i regionen den senaste tiden – Mugabe i Zimbabwe, dos Santos i Angola och nu Zuma i Sydafrika. Det nya ledarskapet i dessa länder har betonat antikorruptionsarbete och nystart för ekonomierna.
Det blåser förändringens vindar i södra Afrika.