Det är en onsdag. Shaparak Shajirzadeh befinner sig i en typisk iransk park. Hennes blondfärgade hår är flätat. En vit sjal hänger runt hennes nacke.
– Många frågar mig “är lite hår ditt enda problem?” Och då svarar jag nej, det handlar inte om lite hår, mitt problem är att den obligatoriska slöjan förolämpar mitt psyke och min intelligens, säger hon i en video hon spelar in med sin mobil.
För ett år sedan basunerades mångas missnöje ut på Irans gator. Det var alltifrån bristande jobb, obetalda löner och dyrare tillvaro – till misstro mot regimen. Och samtidigt kom det bilder på en kvinna som tyst ställt sig på ett elskåp och viftade med sin slöja.
Både kvinnor och män protesterade
Därefter spreds bild efter bild, video efter video med kvinnor, och män, som protesterade på liknande sätt för att slöjan inte längre ska vara obligatorisk i Iran.
Shima Babaei har länge varit politisk aktiv trots sina 24 år. Också hon la upp bilder på sig själv utan slöja.
– Jag har gripits fyra gånger, varav en gång var på grund av slöjan, säger Shima Babaei.
”Tappar all lust och ork”
Maryam Sharifi hade vid den här tiden gått utan slöja i nästan ett år. Att bli konfronterad och behöva försvara sig själv tillhörde därför inte det ovanliga. Men just den här torsdagen, på iranska mors dag, började också hon filma.
– Jag hade köpt en blomma och en liten present till mamma och väntade som vanligt på en taxi vid vägkanten när den här mannen körde upp.
Videon visar hur en, för Maryam okänd man, stannar till med bilen och ber henne sätta på sig slöjan.
– Om du sätter på dig en slöja så gör jag också det, hör man henne säga i videon.
Sedan börjar ett långt munhuggande. Till slut kliver mannen ur bilen och slår till henne så hon tappar det hon hade i handen.
– Man tappar all lust och ork. Det är upp till var och en att få bestämma sig vad man ska ha på sig, säger Maryam Sharifi via Skype till SVT Nyheter.
”Jag kunde inte hålla tyst”
Det har nu gått ett år sedan protesterna tog fart och alla tre har under den här tiden lämnat Iran. Shaparak Shajarizadeh är den som fått det högsta straffet av de som greps – 2 års fängelse, 18 år villkorligt. Så pass höga straff kan delas ut till de som anses uppmana andra, uppger nyhetsbyrån AFP.
– Jag kan inte säga om det var värt det eller inte, men jag hade inget annat val. Jag var en kvinna som hade bestämt mig för att inte längre vara tyst. Skulle jag då hålla tyst hade min själ gått sönder, säger Shaparak.
Högt symbolvärde
Slöjtvånget infördes efter revolutionen 1979, som i år firar 40 år och är en av de mest symboliska förändringarna i det iranska samhället. Och även om inte alla motsätter sig den, är heller inte alla ense om att den ska vara obligatorisk.
– Det har verkligen förändrats nu under det senaste året. Kvinnor ger sig inte om någon säger emot dem, utan de försvarar sig själva och sin rätt, säger Shaparak.
Det här är också en bild Shima Babaei delar.
– Det är tydligt att fler börjat vänja sig vid att se kvinnor utan slöja. Till och med okända människor på gatan kan komma och försvara om någon skulle råka ut för moralpolisen, berätta Shima.