Nej, det handlar inte om barn och ipads, utan om EU:s extrainsatta toppmöte om den allvarliga konflikten med Turkiet som skramlar med vapen mot Grekland och Cypern.
Det är en splittrad samling av EU-ledare som samlas på torsdag för att hitta en väg ur krisen på Medelhavet.
Grekland, Cypern och Frankrike vill sätta hårt mot hårt. Cypern har till och med satt sig på tvären om sanktioner mot Belarus och kräver att EU först inför sanktioner mot Turkiet.
Framstår som sanslöst
Men tungviktaren Tyskland tror däremot bestämt på dialog med Turkiet. “Vi måste balansera våra relationer med stor försiktighet och fokusera på samarbete”, sa förbundskansler Angela Merkel inför mötet och prisade Turkiets insatser i flyktingfrågan.
Inför EU-toppmötet har Ankara ställt krav att Turkiet vill se en förnyad tullunion, mer pengar för flyktingavtalet och visumfrihet till EU-länder för turkiska medborgare.
Det är högt ställda krav, förmodligen orealistiska. Men frågan är vad EU kan erbjuda Turkiet för att lugna ner det hotfulla vapenskramlandet med krigsskepp och skarpa militärövningar i östra Medelhavet.
Turkiets utrikespolitiska beteende kan framstå som sanslöst, men i många fall följer det ett rätt välbekant mönster. Ankara ställer först till med ett himla liv för att sedan sätta sig ned vid förhandlingsbordet och försöka omsätta turbulensen till diplomatiska landvinningar.
Den metoden har fungerat rätt väl för Turkiet i till exempel flyktingfrågan och det militära angreppet mot kurdiska styrkor i norra Syrien.
EU pressat att använda käppen
President Erdogans mål på Medelhavet är att Turkiet ska få vara med och dela på kakan av gasfyndigheter. Turkiet är i nuläget isolerat av Egypten, Israel, Italien, Grekland, Cypern, Jordanien och Palestina som har skapat en slags klubb för att gemensamt slå mynt av naturresurserna på havets botten.
Turkiet och Grekland har nyligen gått med på att inleda förhandlingar om dispyten om havsgränser. EU-toppmötet är ett tillfälle för Ankara att indirekt sätta press på den grekiska sidan till eftergifter.
Det framstår säkert som lockande för EU att försöka lösa hela problemet genom att kasta ett köttben till Ankara, sådär lagom stort att Turkiet kan komma undan med hedern i behåll.
Samtidigt är EU pressat att också använda käppen, åtminstone symboliskt, så att inte Grekland och Cypern känner sig överkörda.
Som om det inte vore knivigt nog kompliceras frågan ytterligare av att Turkiet engagerat sig i den blodiga konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien.
De som vill se hårda tag mot Turkiet får därmed vatten på sin kvarn. Men i slutändan är det nog troligast att den tyska linjen om dialog kommer stå sig starkast när det väl kommer till kritan.