I ett reportage från Agenda visades ohyggliga scener. En mobil registrerar hur en man skjuts ihjäl, pappan vädjar att sonen ska ”göra slut på hans lidande”. I nästa klipp ligger hans ståtliga schäfer bredvid honom, pappan är död. Hunden betraktar vaksamt omgivningen.
En dimension av det som utspelas framför våra ögon är människans djupa samhörighet med djur. Jag har aldrig sett ett krig där husdjuren varit så ständigt närvarande.
Tecken på välstånd
Det började när jag och min fotografkollega Iman Tahbaz rapporterade från ukrainska gränsen dagen efter krigsutbrottet. En glädjestrålande ung flicka berättade att Polen timmarna innan hade lyft kraven på rabiestester så hon kunde ta med sig sin hund in. Samma land som byggde taggstängsel mot flyktingar från länder längre bort.
”Hon förstår allt,” sa flickan medan hon klappade hunden om och om igen. Det var inte svårt att se hur hunden var flickans enda känslomässiga trygghet där och då. Två kvinnor bredvid henne hade lämnat sina ägodelar hemma för att kunna bära på sina katter och deras foder.
”Saker kan man alltid köpa,” sa den ena kvinnan. Det är ingen slump att de många husdjuren dyker upp i ett krig som utkämpas i Europa. Husdjur är ett tecken på välstånd. I flyktingströmmar i afrikanska länder har man på sin höjd med sig en get i ett rep för att få mjölk eller kött.
Hjärtskärande trofasthet
Berättelser om död är outhärdliga. I ljuset av djurens trofasthet blir det än mer hjärtskärande. En man berättar gråtande för Ekots reporter hur hans granne legat död på gatan i två dygn, hans hund har legat på kroppen hela tiden. Inte vikt från hans sida.
Vi ser i nyheterna hur människor med blodiga skärsår snubblar fram i bråten med sina katter i famnen och sen sitter med dem i skyddsrummen. Och hjälparbetare gör allt för att de djur flyktingarna tagit med ska ha det bra.
När jag besökte ett av flyktinglägren i Warszawa berättade föreståndaren att de hyst alltifrån från geckoödlor till kanariefåglar. I butiken med gratis förnödenheter finns schampo, tvål, kläder men framför allt stora mängder hund- och kattfoder.
Men det finns också skildringar av husdjur som blev kvar, som får ett nådaskott för de inte kan följa med. Hur hästar släpps ut i skogen i förhoppning de ska kunna överleva medan ägarna tvingas fly. Hur en skötare tröstar en uppstressad elefant på Kievs zoo.
The Guardian publicerar bilder på hur människor bär utmattade och gamla hundar på sina axlar. För att djuren är den sista förbindelsen från livet som var. För att en civilisation återspeglas i hur väl djuren behandlas. Djuren bär och delar lidandet. Ordlöst.