Här, i ett rum och kök under plåttak och utan rinnande vatten bor Rachael Mwikali, bara 24 år men redan prisbelönt människorättsaktivist. Hon ger unga tjejer modet stå upp för sina kroppar och tro på ett lyckligt liv. Rachael hör till den globala generation som kallas milleniegenerationen, de som är mellan 18 och 34 år. Det är en generation som väljer social aktivism framför partipolitik och som enligt forskarna är den mest politiska generationen sedan 1968-rörelsen. I Kenya slåss Rachael och hennes jämnåriga mot korruption och könsförtryck. I i Etiopien och Zimbabwe slåss de unga aktivisterna just nu mot totalitära regimer, med fara för sina egna liv.

– Vi använder sociala medier för att göra oss hörda, men också för att skydda oss, när jag till exempel blir tagen av polisen larmar jag mina kompisar via Whatsapp, berättar Rachael.

”Känner mig ensamstående”

I Mathareslummen bor det 800.000 människor på en två kvadratkilometer stor yta. Kvinnor bär det största ansvaret för hem och barn. Vi får följa med när Rachael Mwikali samlar kvinnor för att ostört kunna prata om sina liv. Mycket av samtalen handlar om psykisk stress, män som super och inte tar ansvar för familjens försörjning.

– Jag är gift men känner mig ensamstående. Jag älskar min man men han är helt oduglig när det gäller att hjälpa till med barnens skolböcker och kläder, berättar en kvinna och får stöttande applåder.

Tränar på att våga drömma

Men Rachaels arbete riktas också mot unga skolflickor. Redan som elvaåringar får de träning i att tro på sig själva och våga drömma. I ett trångt klassrum uppmanas varje flicka att berätta vad hon drömmer om och var hon tror hon kommer att befinna sig om fem år. Varje ung ficka får applåder och Rachael upprepar entusiastiskt varje uttalad önskan för att alla ska höra ordentligt.

Så byggs självkänsla att våga sikta mot de yrken som de här flickorna drömmer om; pilot, advokat, lärare, sjuksköterska och journalist är några drömyrken som nämns. Rachael eldar på med att berätta för eleverna att maktens män i Kenya inte bryr sig om vad unga flickor tycker men att de nu ska växa upp för att kräva ett ledarskap med integritet och som är jämställt.

”Som en tidsinställd bomb”

Rachael levde själv i en destruktiv relation. Redan som 13-åring hamnade hon med en betydligt äldre kille som slog henne. Först fem år senare orkade hon bryta upp och nu vill hon vara en förebild för andra. I dag upptar det politiska arbetet all hennes tid, i takt med att hon blivit en känd profil så får polisen allt svårare att hota henne.

– Kenya är som en tidsinställd bomb. Vi är en enorm ungdomsgeneration och vi känner oss inte respekterade av politikerna. De kommer hit var fjärde år för att fiska efter våra röster, de delar till och med ut gratis bröd men sedan dumpar de oss.

– Vi är trötta på att inte ens kunna få ett jobb utan att behöva muta oss till det. En dag är det vi som kommer att forma det här landets politik, säger Rachael.