I Libyen förskräcker spåren. Det var 2011 som västmakterna började bomba i Libyen för att motarbeta diktatorn Moammar Khadaffi. Han störtades verkligen och man kunde kalla Libyen befriat.
Men det var en befrielse som blev till en mardröm. För Libyen var ett land utan politiska traditioner – det hade styrts av en diktator som inte byggt upp något civilsamhälle. Resultatet blev ett kaos.
Fått hjälp
Och det värsta var: De västliga länder som villigt hade bombat Kadaffi svek när det gällde efterarbetet i Libyen. Libyen lämnades i stort sett ensamt med ett kaos som idag resulterat i att det finns två regeringar i landet. Den ena är FN-stödd, den andra består av jihadister och extremister.
Den internationellt erkända regeringen har alltså nu fått hjälp av USA att bekämpa IS-terrorister som bitit sig fast bland annat i staden Sirte. Den har sedan juni 2015 varit en bas för IS för att rekrytera fler anhängare i Libyen. Den skulle även kunna användas som bas för terrorangrepp mot Europa.
Idag driver USA – med allierade – ett krig mot IS i Irak och Syrien och till viss del i Afghanistan. Nu är det alltså frågan om ännu en front. Men det hjälper inte bara med bomber – för att rädda Libyen krävs en minutiöst planering där världssamfundet måste ingripa.
Svårt bakslag
USA har länge tvekat att ingripa eftersom läget i landet är så labilt. Även här förskräcker spåren – till exempel hur George W. Bush lyckades splittra Irak och medverka till ett inbördeskrig mellan olika religiösa grupper.
En förlust av Sirte skulle dock vara ett svårt bakslag för IS. De senaste rapporterna talar om att den FN-stödda enhetsregeringen har erövrat en fjärdedel av stadens centrum och nått fram till IS högkvarter. Det är en klar framgång som har skett med hjälp av libysk armé och amerikanskt bombunderstöd.
På måndagen bombade amerikanska plan för första gången misstänkta IS-ställningar och de angreppen fortsatte på tisdagen. Det stora problemet med attackerna kan bli om civila angrips, vilket uppges ha skett i de IS-bombningar som ägt rum i Irak och Syrien.
Intresse för stabilisering
Maktvakuumet i Libyen har också haft följder för Europa. Libyen har i över fem år varit ett laglöst land. Genom att landet är så splittrat har även flyktingsmugglare fått fritt fram att agera. Många är de tragedier som utspelat sig på Medelhavet som har en bakgrund i kaoset i Libyen.
Det finns alltså även i Europa ett stort intresse för att Libyen stabiliseras. Italien har redan erbjudit US att använda en italiensk militärbas på Sicilien. Frankrike har förklarat att man fullständigt stödjer USA-angreppen.
Frankrike menar att ett stöd för den FN-stödda regeringen under premiärminister Fayez al-Saraj är ett led i bekämpandet av den globala terrorismen.
Terror på export
I december 2015 lyckades FN att medla fram en nationell regering, men fortfarande behärskar fientliga – även inbördes fientliga – miliser en del av Libyen, främst i väster. Bland de städer som den internationellt erkända regeringen inte behärskar är också diktatorn Kadaffis hemstad Sirte, där IS bitit sig fast.
Det är inte bara USA som öppnar en ny front. Man kan säga att det är IS som först öppnat fronten genom att ”exportera” sin idé från Irak och Syrien till Afrika. Man är även verksamt i Afrika söder om Libyen. Det finns alltså en orsak att försöka bekämpa IS i Libyen.
Men fortfarande är frågan hur denna kamp ska se ut. Det gäller redan i Irak och Syrien där IS har tvingats tillbaka. Men det finns ännu inget klart och tydligt program för hur man ska hjälpa till att bygga upp de områden som har behärskats av IS.
Måste hjälpa
Detta är också fallet i Libyen – där man som sagt redan en gång har misslyckats med ett katastrofalt resultat.
Att stabilisera ett befriat och enat Libyen kräver att det internationella samfundet är berett att hjälpa. Det måste alltså till något annat än det som skedde 2011 – nämligen att libyerna överlämnades åt sig själva.