”Den här rosa rosen är till minne av min moster Giyem. Den röda har jag planterat för min faster Paiyem. Den där borta är för att hedra min kusin Sri Kanthi” berättar min fru.

Sedan början av juni har hon planterat en ny ros här i Sverige för varje nära släkting som dött med covid hemma i Indonesien. Det har blivit nio rosor. Så här långt. 

Den andra coronavåg som nu sveper över Indonesien har varit obeveklig. Tusentals har liksom våra släktingar i byn på Java, fallit offer.  

Det värsta låg framför

När vi i Sverige under våren brottades med ökad smitta och restriktioner hade Indonesien ännu inte drabbats i samma utsträckning. Både vi här hemma och släktingarna i byn funderade över vad det kunde bero på. 

”Kanske har ni där i Indonesien något skydd som vi saknar här”, sa vi.  

”Det kanske är värmen och luftfuktigheten här i Indonesien som hindrar viruset”, svarade de.  

Så fel vi hade. Så fel de hade. 

90 000 döda – men befarat mörkertal

I början av juni i år hade Indonesien ungefär 5 000 nya smittade per dag. Nu i slutet av juli är man uppe i omkring 43 000 nya smittade per dag. Fler än Indien. 

Officiellt har 90 000 nu dött med covid i landet. Enligt frivilligorganisationen Lapor covid-19 är den verkliga siffran dock högre än så. Många dör nämligen hemma, utan att vare sig ha testats eller sökt sjukhusvård. 

När jag pratar med Yemiko Happy från just Lapor covid-19 berättar han att det finns flera skäl till varför många aldrig kommer under vård.  

Överfulla sjukhus och brist på platser är ett. Men det är också så att många drar sig för att söka vård eftersom det finns ett stigma kring corona i Indonesien. 

Den som söker vård för misstänkt smitta riskerar att få sig själv och sin familj utpekad som några man bör hålla sig borta från under lång tid. 

Dog när syrgasen tog slut

”Varför riskera det när jag kanske inte alls är smittad utan bara har lite hosta som gått över till imorgon”, tänker många. 

När personen sedan i nästa skede blivit sämre och måste köa på sjukhus för en plats är det redan för sent, och sjukdomen för långt gången.  

Sjukvården på tättbefolkade Java har svårt att klara det läge som nu uppstått. Människor har dött på sjukhus när syrgasen tagit slut. Andra har köat i dagar i väntrum för en sjukhussäng. 

”Om smittan nu orsakar problem i Europa är det inget mot vad en ökad smittspridning skulle ställa till med här”, sa en vän i Indonesien i våras. 

Så rätt han hade. 

Här hemma vårdar vi nu minnen efter dem vi aldrig kommer att återse. Och ber för att sommarens sista ros redan är planterad.