George Bush Intercontinental Airport i Houston. Foto: TT/David J. Phillip

Krönika: ”Ett eko om liv och död – men jag tänker på flygplatstoaletter”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

SVT:s Fouad Youcefi ser hur pandemin finns med i det stora och det lilla i, både i sitt arbete och i landet han rapporterar från – USA. Och det mycket som står på spel under självständighetsdagen som firas nu i helgen.

Fouad Youcefi

Reporter

För något år sedan roade jag mig en gång med att räkna hur många män som tvättade händerna på en toalett på en flygplats. Undersökningen var högst ovetenskaplig, men åtminstone var 10:e person jag såg under den kvarten promenerade glatt rakt ut i terminalen utan att passera ett handfat.

Därför blev jag nästan orimligt intresserad av vad som utspelade sig på herrarnas toalett i terminal B på George Bush Intercontinental Airport i Houston torsdags.

”Stod nu i sann social distanseringsanda”

Själv hade jag precis varit på vippen att glömma min förlovningsring vid handfatet, och jag stod nu i sann social distanseringsanda – och väntade på att en man skulle bli färdig vid det handfat jag använt.

Det visade sig att mannen framför mig också följde instruktioner. Han gnuggade handflatorna mot varandra och kuperade händerna om vartannat. Till och med baksidegnuggen ägnade han sig åt. Ni vet när man rengör handryggen och in mellan fingrarna.

Ytterligare en man med ett barn anlände och började tvätta sina händer. Även denne man tvättar noggrant. Jag ser hur den förste mannen börjar bli klar men sneglar över mot pappan och istället tar en klick tvål till. Pappan kontrar och gör samma sak och nickar sen mot den förste mannen som för att få honom att ge sig och ta en pappershandduk från hållaren mellan dem.

– No, no, got to wash them hands, blev svaret.

I säkert en och en halv minut fortsatte de tävla om vem som kunde tvätta händerna längst, och jag var hänförd inför vad pandemin åstadkommit.

”Ingen pratar om att fira”

Men coronaviruset har också åstadkommit död och elände. I helgen firar USA sin självständighetsdag och nationaldag. Men ingen pratar om att fira, på det sjukhus i Houston till vilket jag och fotograf Camilla Gustafsson blivit inbjudna. De som är inlagda här är mycket sjuka – de flesta är eller har varit nära döden. Jag drabbas särskilt av hur bröstkorgarna hos patient efter patient höjs och sänks, konstgjort, mekaniskt, efter respiratorernas melodi.

En av patienterna var sjuksköterska på samma avdelning. Hon smittades trots de tre lager av skyddsutrustning vi alla bär här inne. Jag har svårt att slå ifrån mig känslan av att jag stör, eller inkräktar. Men chefen för sjukhuset i Houston vill att människor ska förstå. Att viruset fortfarande är på liv och död, hela tiden, även under självständighetsdagen.

Det låter som ett eko från New York City tidigare i våras. Jag tillbringade mycket tid i staden under våren och såg bilderna på nygrävda diken där döda skulle begravas. Jag såg alla förutom de hemlösa försvinna från Manhattans avenyer. Och jag såg människors rädsla i blicken när någon hostade högljutt i kön in till matbutiken eller apoteket.

Corona-riskanalys inför varje reportageresa

Pandemin har påverkat även mig och SVT. Vi håller avstånd från de vi intervjuar när vi kan, rengör utrustningen frenetiskt och misslyckas gång på gång med att få prata med människor ”på stan”. Inför varje reportageresa gör jag en corona-riskanalys.

Men mycket av oron från New York City i april hade nästan fallit i glömska hos mig den senaste tiden. Det är först på coronaavdelningen i Houston den infinner sig på nytt. Jag börjar lägga på minnet vilka platser jag vidrört, jag hör mig själv säga till Camilla att hon missade att rengöra någon kvadratcentimeter på kameran, och jag blir medveten om min egen andning.

Och utanför sjukhuset i resten av Houston har jag börjat se lite av samma rädsla. Få bar munskydd i Texas när det begav sig. Nu är det svårt att hitta någon som inte bär munskydd, trots avsaknaden av masktvång när jag var på plats (det infördes ett sådant samma dag som jag lämnade Houston).

Männen som tvättar händerna hjälper mot oron

Mycket står på spel under självständighetsdagen i helgen. Texas och USA står och väger. Än har dödstalen inte ökat på samma sätt som antalet bekräftade fall, andelen positiva test och antalet sjukhusinläggningar.

Men när jag sitter på flyget tillbaka till Washington D.C. är det inte dödstalen eller patienternas bröstkorgar jag tänker på. Jag tänker på männen på flygplatstoaletten. Det hjälper betydligt mer mot oron.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.