”Det finns plats där borta på flaket”, ropar någon och plötsligt springer hundratals centralamerikaner mot fordonet. Kvar på marken ligger en halmhatt och en mjukiskanin.
Det är omöjligt att inte bli berörd av det mänskliga drama som utspelar sig längs motorvägen. Barnfamiljer som skyndsamt lyfter upp fullpackade barnvagnar och inlindade spädbarn på lastbilsflak. Gamlingar som med nöd och näppe lyckas klamra sig fast när långtradaren rullar iväg. Utmattade personer med vätskebrist som ligger utslagna vid vägkanten.
9 000 på väg
Det är nu totalt fyra centralamerikanska karavaner på väg genom Mexiko mot USA. Uppemot nio tusen människor som lämnat allt bakom sig och med nopprig filt under armen gett sig av på en strapatsrik och farlig resa norrut.
Karavanerna speglar en ny verklighet. Den mexikanska utvandringen har nästan upphört helt. I dag är det främst centralamerikaner som migrerar till USA. Och allt fler är barn. Vad är det som får alla dessa människor att överge sina hem?
Vissa nämner fattigdom och att det saknas jobb. Men det som går igen är berättelserna om våldet: människor som huggs i bitar, systematiska våldtäkter, tvångsrekrytering av barn. En grymhet som saknar gränser och för tankarna till Islamiska Statens (IS) skräckvälde i Mellanöstern.
De flesta i karavanerna kommer från Honduras, andra från El Salvador – två länder som stadigt ligger i toppen på listan över världens våldsammaste länder. Där kontrollerar kriminella gäng som Mara Salvatrucha (MS) hela städer. De bestämmer hur folk ska klä sig, vilka frisyrer som är tillåtna och inför utegångsförbud. Avvikare bestraffas.
Hbtq-personer särskilt utsatta
Trots det beskrivs centralamerikanerna sällan som flyktingar. Men vad är det för skillnad på att fly från Mosul och Tegucigalpa? Och vad spelar det för roll om bödlarna kallar sig för IS eller MS?
Vissa grupper är särskilt utsatta för våldet i Centralamerika. I skuggan längs motorvägen till Mexico City söker en grupp från Honduras skydd mot den brännande solen. En ung man sitter inlindad i en regnbågsflagga.
Centralamerika domineras av en konservativ syn på kön och sexualitet. Hatbrott är vanliga och Honduras rankas om världens farligaste land för hbtq-personer. Även inom karavanen är fördomarna många och hbtq-personerna håller ihop av säkerhetsskäl. Inte ens här kan de känna sig säkra.
Drömmen om asyl
De visar upp brännskador och berättar om livspartners som mördats framför deras ögon. Blanka blickar och röster som brister. Det gäller att ta en dag i taget för att orka fortsätta. Att hålla modet uppe och inte glömma drömmen om asyl. Snart en månad på resande fot.
Plötsligt sätter en kille i solglasögon på en reggaeton-låt på hög volym. Några börjar dansa, andra klappar takten. Resan mot ett nytt liv i norr går vidare.