Madaya och Zabadani ligger nordväst om huvudstaden Damaskus och städerna har sedan ett halvår tillbaka varit belägrade av både den syriska regimen och shiamuslimska Hizbollah. Runt om städerna finns också landminor utplacerade, hävdar aktivister.

– Vi har ingenting att äta, folk svimmar. Vi brukade äta ogräs och löv förut, men nu kan vi inte längre på grund av snön. Vi äter vatten och salt och drabbas därför av magsjukdomar. Ibland spyr och kissar folk blod, säger Amer Burhan ansvarig på fältsjukhuset i Zabadani till SVT Nyheter.

1.700 kronor för ett kilo ris

Han berättar att människor har försökt bryta belägringen, men då har blivit skjutna eller råkat ut för landminor. Ett kilo ris kostar numera 200 dollar, cirka 1.700 kronor, samtidigt som den genomsnittliga lönen i Syrien är 200 dollar, säger Amer Burhan.

Inte heller hjälporganisationer kan få tillträde till staden. Senast FN skickade nödhjälp i form av högenergikex var i oktober, och då råkade organisationen på grund av ”mänskliga faktorn” skicka för gamla kex.

”Kände inte igen pappa på grund av svälten”

På sociala medier som Facebook och Youtube lägger människor i Madaya och Zabadani nu upp bilder på utmärglade kroppar på barn och äldre.

– Läget är mycket tragiskt. Det finns inga mediciner. För två dagar sen fick jag se en bild på min pappa i Madaya och jag kände inte igen honom på grund av svälten, säger Amer Burhan.

”Mamma och pappa gråter”

I Madaya demonstrerar nu människor och kräver att omvärlden ska se deras misär och agera genom att sätta press på Assad och Hizbollah för att bryta belägringen.

– Jag önskar att belägringen kunde luftas så att jag kunde träffa min pappa, mamma och syskon. Jag ringer min mamma och hon gråter, sen gråter jag. Jag ringer min pappa och han gråter, och jag gråter. Jag hoppas att de inte dör innan jag får träffa dem igen. Jag har inte sett dem på sex månader, säger Amer Burhan.