Rysslands krig i Ukraina skapar energikris i Europa. Det gör det intressant att gå tillbaka till oljekrisen 1973. Även den utlöstes av ett krig, Oktoberkriget, då OPEC ströp oljeleveranserna till väst.
Som namnet antyder utbröt det kriget just när vintern stod för dörren. Sverige fick 75 procent av energin från olja. Nu blev den 500 procent dyrare, och den skulle framför allt inte räcka, vilket regeringen kollade upp direkt.
Tre veckor senare hade den energisparkampanjer i press, radio och TV igång, ett avtal med oljebolagen om att dra ner leveranserna och en lag om bensinransonering klubbad.
Kontorsråttor fick frysa
Det finns likheter då och nu: akut energibrist och insikten att vi måste bort från oljeberoendet. Och det finns skillnader. Som att kriget denna gång bröt ut när våren stod för dörren, inte vintern. Och att mer står på spel än ekonomi, bekvämlighet och varmt inomhus: nämligen klimatet samt fred i Europa.
Det borde ge bättre möjligheter till genomtänkta och genomgripande åtgärder än förra gången.
Men det tycks tvärtom. Villaägare i Sverige 1973 fick omedelbart fick oljeleveranserna neddragna, och kommunala kontorsråttor satt i kofta på jobbet då värmen sänktes till 20 grader.
EU kommissionen har nu visserligen fått ihop en konsumentguide om hur man sparar energi, och det fanns redan planer och mål för minskad energiförbrukning i hus. Men EU-kommissionen pratar nu om att öka takten i energisparandet från 9 procent till 13 procent – fram till 2030.
Det känns rätt sakta när 75 procent av byggnationen i unionen har låg energiprestanda.
Vräker pengar över bilägare
Och medan bensinen ransonerades till 100 liter för en månad 1973 och jobbpendlare i Västerbotten fick ut en bråkdel av begärd extramängd, har dagens politiker i Europa sänkt bensinskatter och vräkt ut pengar över bilburna medborgare.
I Sverige skippar regeringen ökningen av inblandat biobränsle i dieseln nästa år. Det blir 880 000 extra ton koldioxid till atmosfären, visar SVT:s granskning. Det här händer alltså trots att det är klimatmålet för 2030 som står på spel.
Målet hänger ihop med EU:s ”Fit for 55”-plan som EU-parlamentet röstat om.
Bland annat ska det bli ett pris på koldioxidutsläpp även för transporter och byggnader, precis det som ekonomiska expertorganisationer förordar.
Men: i form av utsläppsrätter, med osäkert och varierande pris. Och priset kommer, enligt Naturvårdsverkets antaganden, ligga ännu lägre än priset på industrins utsläppsrätter, vilket även det, fortfarande, är lägre än vad experterna bedömer är tillräckligt.
Delas ut gratis
Efter nederlaget i EU-parlamentet är det oklart hur ett nytt förslag till skärpt utsläppshandel blir. Det nedröstade innebär att utsläppsrätterna blir färre i snabbare takt, men också gratisutdelning i många år till. Vilket jag – trots visst mothugg – vidhåller kan liknas vid utdelning av gratis drinkbiljetter på högstadiet, iscensatt av skolans rektor.
Den enklare vägen, koldioxidskatt, infördes i Sverige redan 1991, med få efterföljare, kanske därför att drinkbiljetterna känns bättre för politikerna.
Efter beskedet 1973 ”klara er på 75 procent av eldningsoljan och månadsransonen 100 liter bensin” klingade krisen av till våren. Centrala Driftledningen publicerade en annons i dagspressen med texten ”Tack för verkligt gott elsparande!”.
Nu säger klimatministern att ”det handlar om att vanligt folk faktiskt ska kunna ta sig till jobbet”. Och det är svårt att tänka sig någon politiker eller myndighet tacka folket – för någonting. Kanske är det däri problemet ligger.
Eller så är det namnet. ”Fit for 55”. Hade någon 1973 fått för sig att döpa krisplanen, hade det nog snarare blivit ”Deal with 75”.