Fråga: Vilken är egentligen skillnaden mellan senaten och representanthuset? Jag vet att senaten skickar 2 delegater per delstat, totalt 100 och att repr. huset skickar 435 i förhållande till bef. mängd i delstaterna.
Rädsla för folkmakt
Vilken är fördelningen dem emellan? Repr. huset beslutar skatter och tullar medan senaten accepterar utnämningar till HD samt skriver under avtal med andra länder.
Varför är det mer prestige att vara medlem i senaten än i representanthuset?
Senaten motvikt mot folkvälde
Svar: Ett svar ligger i historien. När USA:s grundare i slutet av 1700-talet skrev konstitutionen var senaten avsedd som ett slags motvikt mot den andra kammaren i kongressen, representanthuset.
Rädsla
Grundarna var rädda för ”alltför mycket folkmakt”, att ”tyranner” skulle kunna få väljarna med sig på farliga äventyr.
Senaten hade högre krav valbarhet. Så är det än: Man måste vara 30 år och varit medborgare nio år. I Huset kommer man in med 25 år och sju års medborgarskap.
”Den kloka eliten”
Senaten skulle utgöra den kloka ”eliten”. Därför valdes varje medlem på sex år. Senaten förnyas med en tredjedel vartannat år. Husets ledamöter väljs om vartannat år. Redan i detta finns också ett slags statusvärdering.
Den länge mandatperioden avsågs ge stabilitet. Senatorerna skulle måste inte vädja till ”folkets” gunst så ofta.
Debatterna skulle vara värdiga, inte partipolitiskt hetsiga.
Senatens specialfunktioner
Dessutom har senaten specialfunktioner som Huset saknar. Senaten (som Du skriver) godkänner utnämningar, accepterar avtal med andra länder. Senaten har alltså i en del frågor mer makt.
Senaten som domstol
Senaten fungerar t. ex. som domstol om presidenten ställs inför riksrätt (Huset avgör om president ska ställas inför riksrätt). En markering av senatens större närhet till presidenten är också att vicepresidenten är senatens talman. Han utför sällan denna syssla utan en ersättare (en senator) utses. Om det blir jämnt i senaten avgör vicepresidentens röst.
När presidentvalet till sist är över, och elektorskollegierna i alla delstater avgett sina röster är det senatens talman, alltså vicepresidenten, som ska kungöra det slutgiltiga resultatet av valet (även om det i känt långt före).
Alla dessa speciella förhållanden gör att senaten anses mera prestigefylld. Att vicepresidenten formellt är talman är också en markering av senatens särskilt ställning.
Men samtidigt är lagstiftning i de båda kamrarna jämställda i allmänhet. Det krävs en majoritet i båda för att förslag ska gå igenom. Här har de samma makt. Men ”prestige” är ju en fråga om mycket mer än makt.
Bo Inge Andersson