– Vi gick förbi på vägen och hörde hur barnen grät. Han hade dragit ner sina byxor, berättar Marie, en av invånarna i flyktinglägret M´Poko.
Marie såg övergreppen men inga myndigheter har sökt hennes vittnesmål.
– Om det behövdes skulle jag till och med åka utomlands för att försvara barnens sak.
Läs mer: Utsattes för övergrepp av soldater – tvingas bo på gatan
Sexuellt våld mot barn
Allting har sin början i en rapport om sexuella övergrepp som skrevs ned sommaren 2014. Rapporten är skriven av FN-personal och innehåller vittnesmål från barn i ett flyktingläger i Centralafrikanska republiken som berättar om hur franska soldater utsatt dem för övergrepp i form av sexuellt våld, tvång och hot.
Efter att Anders Kompass överlämnat rapporten till franska myndigheter inleddes en utredning och soldater skickades hem. Två och ett halvt år senare lades utredningen ned.
Läs mer: Jan Eliasson framförde kritik – som inte fanns
Fler vill berätta
I lägret M'Poko är det som hände barnen väl känt. Uppdrag granskning åker till lägret, och när invånarna får höra att journalister är på plats och ställer frågor om övergreppen, vill fler och fler berätta om det som skett. Övergreppen är fortfarande ett sår hos invånarna och väcker starka känslor.
Läs mer: 200 barn utsatta för övergrepp av FN-personal
Martha, en ung mamma med en son på drygt ett år, berättar att hon var fjorton år gammal då hon blev gravid med en FN-soldat.
– Han sa att han ville gifta sig med mig, säger hon till Uppdrag granskning.
”Utredarna gjorde allt de kunde”
I lägret träffar vi också människor som säger att de sett övergrepp med egna ögon, som kan ange tidpunkt och plats och peka ut förövare. Och barn som vittnar om att de aldrig fått berätta sin historia för några utredare.
Men den franska utredningen av övergreppen lades ner. Och för att få reda på varför, ringer vi åklagarmyndigheten i Paris.
– Domaren åkte till Bangui två gånger och talade med flera personer för att ta reda på vad de unga människorna hade att säga. De gjorde allt de kunde för det här fallet, säger Agnes Thibault-Lecuivre på den franska åklagarmyndigheten.
Men vi träffade barn och vittnen i Bangui som aldrig hördes. Varför?
– Jag vet inte. Jag vet inte. De gjorde allt som de ansåg var nödvändigt. Och så är det.