Foto: Vincent Thian

KRÖNIKA: Generositet och rasism – Nya Zeelands två ansikten

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Tysta minuter. En muslimsk bönestund i radio, tv och på allmänna platser. Icke-muslimska kvinnor klädda i sjalar. Manifestationerna och uttrycken för solidaritet med offren för förra veckans moskémassaker i Christchurch har varit många och övertygande. Men under alla vackra ord finns också en lång historia av av rasism och intolerans, i landet som klassas som världens åttonde lyckligaste land.

Claes JB Löfgren

Utrikesreporter

Parken framför parlamentet och regeringskansliet var packad och luften i den varma höstdagen mättad av allvar och äkta sorg över det oerhörda attentatet förra fredagen. Och när middagsbönens klagande toner fyllde parlamentsparken fanns inget småprat, ironiska leenden eller distraherande inslag. Koncentrationen var fullständig.

Dagen innan hade regeringen under premiärminister Jacinda Ardern förbjudit de halvautomatiska vapen som terroristen dödade 50 personer med i två av Christchurchs moskéer. Hennes resoluta ledarskap har prisats över hela världen, inte minst i liberala amerikanska medier där hon framhålls som ett föredöme för hur amerikanska ledare borde hantera vapenfrågan i USA. Jacinda Arderns många möten med offrens anhöriga har varit lågmälda och har präglats av ömsesidig respekt.

En av fyra född utomlands

När Trump försökte stoppa invandringen från muslimska länder, ökade Nya Zeeland istället sin flyktingkvot. Och när namnen på offren publicerades gavs intrycket att Nya Zeeland tar emot stora grupper från konfliktländer som Syrien, Afghanistan och Somalia. Och det är sant att en av fyra nyazeeländare i dag är födda utomlands. Men det är också sant att den största gruppen utlandsfödda är britter. Och nästan all invandring är reglerad.

De som vill komma hit och arbeta måste ha en yrkesutbildning som efterfrågas här. De bör helst tala hygglig engelska, vara friska och ostraffade. Prövningen är omfattande och tar tid, tillstånden tidsbegränsade. Flyktinginvandringen är mycket liten. Sju av tio uppehållstillsånd ges på grund av yrkeskompetens och två av tio på familjeanknytning. Bara ett uppehållstillstånd av tio ges på rent humanitära grunder. Budskapet är tydligt: de som Nya Zeeland har nytta av är mest välkomna. Och landets geografiska läge inbjuder inte heller till samma spontana flyktinginvandring som till Västeuropa.

Väckte inga misstankar

Precis som alla länder med kolonial historia finns ett långt rasistiskt arv också här. Ursprungsbefolkningen – maorierna – utgör femton procent av befolkningen. Men hälften av alla fängelsedömda är maorier. Maorierna lever kortare, har sämre hälsa, utbildning och ekonomisk status.

Allt fler undrar också hur den 28-årige Brenton Tarrant kunde dölja sina extrema åsikter och våldsamma plan under de två år han bodde i staden Dunedin på Nya Zeelands sydö.

Han var medlem i Bruce Rifle Club och efter attentatet blev det känt att en tillfällig besökare luftat sin oro över klubbens våldsbejakande jargong till den lokala polisen. Men enligt anmälaren avfärdade polisen hans oro och sa att medlemmarna bara var ett gäng omogna skrytmånsar ingen kunde ta på allvar. En medlem i klubben sa att den misstänkta terroristen var hjälpsam och alltid plockade undan efter sig. Den artige massmördaren från Australien väckte uppenbarligen inga misstankar i Bruce Rifle Club.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.