Oppositionsledaren Juan Guaidó talar inför anhängare i Caracas den 30 april. Foto: TT

Guaidó tycks ha felbedömt styrkeförhållandena

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Den venezuelanska oppositionen misslyckades med sitt försök att få militären att vända sig mot president Maduro. Men de lyckades med att på nytt sätta Venezuela i världens blickfång. Och kraftmätningen om landets framtid är långt ifrån över.

Tigran Feiler

Korrespondent, Latinamerika

Oppositionsledaren Juan Guaidó hade kallat till massiva gatuprotester mot Maduros styre på första maj. Men redan dagen innan överraskade han Venezuela och omvärlden med att utmana Maduros regering på ett helt nytt sätt.

Försökte vinna över militären

I ett mobilklipp där Guaidó står omgiven av soldater säger han att den avgörande fasen av att störta Maduro inletts. Och han uppmanar militären att göra uppror och gå över till oppositionen.

Krisen i Venezuela

Som alltid är det en kamp om narrativet. Om orden. Anslut er till de demokratiska krafterna och ställ er på rätt sida historien – det är jag som är den legitima presidenten, säger Guaidó. Vi har utsatts för en feg USA-stödd militärkupp, svarar Maduro.

Dramatiska bilder från Venezuela

Under några turbulenta timmar håller världen andan. Dramatiska bilder kommer från Venezuela: sammandrabbningar mellan militärer som gått över till oppositionen och regeringstrogna säkerhetsstyrkor, protesttåg på väg mot presidentpalatset Miraflores och pansarfordon som kör över oppositionella demonstranter.

Men tiden går och det kommer inga tecken på att militärledningen ska överge Maduro. Det verkar som att Guaidó felbedömt styrkeförhållandena. Igen.

Sprickor i statsapparaten

Enligt uppgifter från välinformerade venezuelanska journalister ska det ha funnits sprickor i statsapparaten, högt uppsatta ministrar och tjänstemän som varit redo att försöka få bort Maduro. När det kom information om att Guaidó skulle gripas valde han att sjösätta planen i förtid. Och då var sprickorna plötsligt så gott som osynliga.

Men det är för tidigt för Maduro att utropa sig till segrare. Han måste nu inte bara hantera en ekonomi i fritt fall som vänt en stor del av chavismens traditionella bas mot honom. Framöver kommer presidenten även behöva oroa sig för hur lojala hans medarbetare egentligen är. Hur länge kan han fortsätta räkna med stöd från Kina och Ryssland? Och går det att utesluta en USA-ledd intervention?

USA:s utrikespolitk riktas om

”Monroe-doktrinen är vid god hälsa”, sade USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton under påskveckan inför en grupp veteraner från invasionsförsöket vid Grisbukten på Kuba 1961. Monroe-doktrinen från 1823 gör gällande att hela Amerika är USA:s intressesfär och att utländsk inblandning i kontinentens angelägenheter inte ska tolereras.

Boltons uttalande kom i samband med att USA presenterade nya sanktioner mot Venezuela.

USA:s ökade tryck för att försöka få till stånd ett regimskifte i Caracas är ett tecken på hur utrikespolitiken riktats om med Trump i Vita Huset.

Världens största oljereserv

Initierade vittnesmål från presidentens innersta krets berättar om en rad faktorer som gjort att Trump lagt fokus på Venezuela trots vallöften om att sätta stopp för utrikespolitiska äventyr och nationsbyggen.

Efter decennier av mer eller mindre misslyckade interventioner i Mellanöstern ser Trump på den delen av världen som ett hopplöst fall utan framtid. Venezuela däremot är i hans perspektiv en naturlig del av USA:s intressesfär – bara ett stenkast bort och med världens största kända oljereserv.

Många venezolaner i Florida

Men här finns också valstrategiska kalkyler. Exilkubanerna är en välkänt röststark grupp i Florida. Och nu håller exilvenezuelanerna på att också bli det. 2018 beräknades över 200 000 venezuelaner bo i Florida. Och den siffran har ökat ytterligare under det senaste året.

Florida spelar en nyckelroll i Trumps förhoppningar på att bli omvald 2020. Den snabbt växande venezuelanska gruppen kan mycket väl fälla avgörandet i ett jämnt val. Och här finns många av Maduros hårdaste motståndare som öppet förespråkar en militär intervention i Venezuela.

Nya protester på första maj

Maduros förmåga att behålla kontrollen över det venezuelanska socialistpartiet, Guaidós kapacitet att fortsätta leda en tidigare splittrad opposition och det geopolitiska maktspelet mellan supermakter som Kina, Ryssland och USA samt regionala aktörer som Brasilien, Colombia och Mexiko. Det är några av faktorerna att hålla reda på i spekulationerna om Venezuelas framtid.

I dag på första maj har såväl Maduro som Guaidó uppmanat sina anhängare att mobilisera på gatorna. Men många vanliga venezuelaner har annat att tänka på – den omöjliga uppgiften att försöka skapa sig en dräglig tillvaro i ett land präglat av hyperinflation, elavbrott och massutvandring.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Krisen i Venezuela

Mer i ämnet