Inte sedan kapitalismen stred mot kommunismen har vi haft en sådan tydlig kollision mellan två världsbilder. Nu står nationalismen mot globalismen och konflikten utspelar sig just nu, i realtid, framför våra ögon.
Börserna världen över dyker efter det amerikanska beskedet om att skydda sin inhemska stål- och aluminiumproduktion. Finansministrar världen över tävlar i upprörda kommentarer över det amerikanska sveket att införa importtullar på stål- och aluminium, även om ett beslut kommer att fattas först i nästa vecka.
Uppfyller vallöften
Donald Trumps utspel var väntat. Han driver igenom den politik som gjorde att han blev vald, han har lovat skydda inhemsk industri från utländsk konkurrens. Globaliseringen börjar mattas av efter att missnöjda väljare röstat fram politiker som Donald Trump, politiker som satsar på protektionism.
Men att tullarna skulle drabba alla länder var inte väntat – senast Trump införde skyddstullar så var det riktat mot enbart kinesiska produkter. Nu hotar ett globalt handelskrig där både EU och Kina hotar med vedergällningar. Hårdast drabbade är Kanada och Brasilien som är de största stålexportörerna till USA.
Sämst för EU
En av de stora paradoxerna är att Kina, som Donald Trump vill straffa, istället kan skaffa sig fördelar av det nya handelspolitiska läget, medan EU blir den stora förloraren.
När Kina, Sydkorea och andra stålproducenter ser att den amerikanska marknaden stängts så kan billigt stål leta sig in på den europeiska marknaden. Det hotar på sikt att slå ut europeisk stålindustri och tusentals jobb, när Kina skaffar sig nya marknadsandelar.
”När två träter så gynnar det tredje part”, sade Sigmar Gabriel, Tysklands utrikesminister i en kommentar till det amerikanska beskedet.
Däremot kan snabbväxande ekonomier i Sydostasien gynnas när till exempel Vietnam och Filippinerna får tillgång till billigt stål.
Konsumenter stora förlorare
Vad Donald Trump inte tar med i beräkningen är den komplicerade, globala dominoeffekt som en sådan här åtgärd kommer att utlösa. Det är ett nollsummespel: även om amerikanska stålproducenter gynnas så kommer andra amerikanska industrier att drabbas.
Byggindustrier och bil- och flygplanstillverkare har lagt ut produktionen av delar till företag i andra, billigare länder. De kommer att drabbas av strafftullarna när deras bildörrar, rörledningar eller flygplansvingar bli dyrare att importera.
Energisektorn kan drabbas när infrastrukturprojekt blir dyrare. Det handlar om industrier som tillsammans anställer 80 gånger så många som den amerikanska stålindustrin.
Men framförallt är det konsumenter som drabbas när ett handelskrig bryter ut. Trumps egna väljare är låginkomsttagare. De har vant sig vid att kunna köpa billiga produkter från Kina som dammsugare, kylskåp och bilar. Det är varor som nu blir dyrare.
Världens viktigaste affärsrelation
Andra länder kommer inte stillatigande att se på när en av deras exportmarknader i ett slag blir väsentligt mindre lönsam.
EU hotar att nästa vecka svara med motåtgärder. De skyddstullar som EU kan komma att införa kan röra sig till om exempel apelsinjuice från Florida eller andra livsmedelsprodukter som jordnötter, vin och whisky. Det skulle innebära att den amerikanska jordbrukssektorn får betala priset när Donald Trump vill skydda amerikanska stålproducenter.
Kina väntas också slå till mot den amerikanska jordbruksindustrin i sin vedergällning. Kina är USA:s tredje största exportmarknad och de största exportvarorna är sädesslag, soja och hemelektronik.
Stålet är inte en stor del av de två ländernas handelsutbyte, en relation som kallats världens viktigaste handelsrelation. Donald Trump väljer att tullbelägga stålimporten för att han vill skydda en utsatt amerikansk industri. Nu väntas Kina tullbelägga importen av sojabönor från USA.
USA och Kinas handelsrelation har kärvat länge. I botten ligger en amerikansk irritation över hur Kina stjäl immateriella rättigheter – alltså piratkopierar.
Kritik mot globalisering
Det är frihandelsvännernas protester som hörs en dag som denna. I deras ögon är Donald Trump kort och gott en dåre. Men de har ett tillkortakommande: de bortser ifrån den ihärdiga kritiken av globaliseringen.
Det handlar om hur företag ständigt jagar nya låglöneländer, där till exempel sömmerskorna i Etiopien tjänar tio kronor om dagen. Om hur miljontals fabriksarbetare i Europa och USA blev arbetslösa när deras företag flyttade tillverkningen till Turkiet, Mexiko eller Bangladesh. Om hur demokratier idag betalar ett högt pris när människor tappat tilltron till politikers förmåga att skydda jobben.
Löfvens chans till dialog
Ett handelskrig har bara förlorare. Nu krävs en dialog.
Om EU:s handelsminister Cecilia Malmström kunde säga till Donald Trump att ” jag förstår varför du gör detta men vi tror att det finns andra vägar” så skulle skyttegraven kunna vara mindre djup.
En av de första ledarna som skulle ha en chans att inleda den dialogen är vår egen statsminister Stefan Löfven. På tisdag har han ett möte med president Donald Trump och är inbjuden till Vita Huset.
Som före detta ordförande för fackförbundet IF Metall är han väl skickad att resonera om två till synes motstridiga perspektiv: förståelsen för viljan att skydda industrijobben på hemmaplan, och sättet på vilket frihandel har visat sig vara ett verktyg för välstånd som har lyft många ur fattigdom.
Det officiella beslutet från amerikanskt håll om att införa strafftullar är ännu inte fattat och Donald Trump har många gånger förr visat att han kan tänka om och ändra sig.