Vad händer i Hongkong och vad är bakgrunden?

Olika protester har avlöst varandra i Hongkong den senaste dagarna med den största demonstrationen under lördagskvällen, då tusentals människor gick från shoppingdistriket Causeway Bay till röstningslokalen vid Hongkongs mässcentrum i Wan Chai.

Demonstranterna protesterade mot bristen på demokrati och delaktighet i dagens regeringschefsval i Hongkong.

Det är mycket färre deltagare än under protesterna 2014, då tiotusentals Hongkongbor protesterade under lång tid, mot Kinas dåvarande förslag på förändringar av valproceduren.

Många Hongkongbor upplevde förslaget som ett svek eftersom man inte gavs de fria val senast 2017 som hade utlovats när Storbritannien lämnade tillbaka Hongkong till Kina år 1997. Kina ville då, i utbyte mot att ge Hongkongborna rätt att hålla allmänna val, ändå ha kontroll över vilka kandidater som skulle delta i valet. Förslaget förkastades.

Varför protesterar man?

Dagens prodemokratidemonstranter, som är överlägset flest, anser att dagens val inte är något riktigt val, eftersom alla invånarna inte får rösta om ny regeringschef i Hongkong. Istället är det knappt 1.200 delegater som väljer ledare till Hongkongs högsta ämbete, varav en majoritet av de delegaterna är Pekingvänliga och röstar på den kandidat som Kina föredrar.

I dag vann också helt väntat Pekings favorit på regeringschefsposten; Carrie Lam. Lam har inte alls varit speciellt populär, men det har inte inneburit något stort problem för henne, eftersom valet i den här tappningen inte alls hänger på hur mycket stöd kandidaterna har i väljarkåren, utan bara på stödet bland valdelegaterna.

Det finns bedömare som menar att ett val enligt Kinas tidigare erbjudande ovan, det som förkastades av prodemokratisidan i samband med de stora protesterna 2014, åtminstone hade engagerat invånarna; det hade gett dem möjlighet att rösta och därmed pressa kandidaterna att engagera sig i frågor som medborgarna här tycker är viktiga. I dag saknas den kopplingen helt, och valet i sig blir närmast en parentes, och den förda politiken blir också mindre angelägen för invånarna.

Finns det några motdemonstranter? Och har polisen kontroll?

Ja, det finns, men den Beijingvänliga sidan är mycket färre, och vill inte gärna bli intervjuade. Men en av arrangörerna i gruppen, som sammantaget är något hundratalet personer, säger sig villig att svara på några frågor från oss:

– Jag har bott i Hongkong i hela mitt liv, men jag vill bara ha frid.

Vissa hävdar att de Pekingtrognas närvaro är köpt, men det förnekar arrangören.

– Jag är här som volontär, var har du fått det här med köpt ifrån?

Utöver de demonstrerande så har drygt 2.000 poliser befunnit sig ute på gatorna för att hålla de protesterande under kontroll. Och några riktigt våldsamma protester har inte varit väntade, polisen har igen full kravallutrystning som hjälmar och batonger eller sköldar i dag, utan bildade mänskliga kedjor bara genom att hålla varandra i handen. Stämningen var bara undantagsvis riktigt upprörd.

Hongkongborna har i allmänhet varit mycket fredliga när de protesterat, och dagens demonstration var bara något ostyrig i samband med själva omröstningen när en grupp av protesterande plötsligt ville ta sig in där delegaterna avlämnade sina röster. Polisen särade på demonstranter för att undvika stora folksamlingar och har kontroll på grupperna just nu. Blir det mer oroligt så finns också en flyktplan för delegater och politiker i form av en färja som ska kunna forsla dem från Hongkong-ön snabbt.

Vad händer nu?

Det kan bli så att det lugnar ner sig igen efter valet, och att nästa våg av protester kommer först när den nu valda regeringschefen Carrie Lam tillträder den 1 juni. Då kommer också den kinesiske presidenten att befinna sig i Hongkong och både protester och säkerhetsarrangemangen väntas trappas upp en hel del.

Det här är i grunden en fråga som skaver i Hongkong och som inte försvinner; den om Kinas allt större inflytande över Hongkong. Det är ett viktigt storstadsområde och finansnav som har fått behålla viss frihet och sin marknadsekonomi, trots att området i dag är en del av det kommunistiska Kina. Men graden av frihet har hela tiden varit en tvistefråga, som inte är löst ännu.