Det var hans livs mörkaste dag, den där dagen i september. Kevin Hines stod och grät och höll sig i räcket på Golden Gate-bron, redo att ta sitt liv. På bussen dit hade han hoppats att någon skulle se honom och förstå hur illa det var ställt.

– Jag satt i mittgången längst bak och grät, och hoppades att busschauffören skulle fråga hur jag mådde. I stället sa han: ”Hörru grabben! Gå av, jag måste sticka.”

Ville bli räddad

Så nu stod han där på bron.

– Jag ville att någon skulle rädda mig. I stället kom det fram en kvinna och frågade om jag kunde fotografera henne. Hon hade solglasögon på sig och hade antagligen solen i ögonen. Jag tog bilderna och det var i det ögonblicket jag kände att ingen brydde sig. Så hon gick iväg, jag gick tillbaka mot trafiken, sprang mot räcket och kastade mig över det.

Ville du dö?

– Nej, jag ville så förtvivlat gärna leva. I samma ögonblick som mina händer lämnade räcket ångrade jag mig.

”Det var ren skräck”

Men Kevin föll mot den hårda vattenytan.

– Det var ren skräck! Föreställ dig att falla 72 meter rakt ner, slå i vattenytan, sjunka 6 meter, öppna ögonen och inse att du lever.

Mot alla odds överlevde Kevin fallet. Men i nedslaget hade flera ryggkotor krossats, och hade det inte varit för att den mirakulösa turen fortsatte på sjukhuset vet han inte hur det hade gått.

– Doktorn skulle inte ha varit där den dagen. Han erbjöd sig att utföra en helt ny sorts ryggoperation som aldrig hade gjorts på någon annan. Och den gav mig full känsel och full rörlighet tillbaka.

Finns tecken att leta efter

I dag är Kevin författare och en karismatisk föreläsare, och han vet betydligt mer om sig själv. Han är bipolär och har lärt sig leva med sjukdomen. Han har vigt sitt liv åt att försöka förhindra självmord, och det första man måste göra är att erkänna att man har problem.

– Folk söker inte hjälp på grund av att de förnekar det de känner. ”Jag har inte den här sjukdomen”, ”jag vill inte bli stämplad som psykiskt sjuk”, ”jag behöver inte gå i terapi ” och så vidare. Och all denna förnekelse tillsammans gör att inte bara personen som mår dåligt, utan vänner och familj, vill sopa det hela under mattan.

Men om man är orolig att någon man känner går i självmordstankar så finns det tecken att leta efter.

– Tecken på att någon går i självmordstankar är till exempel att de ger bort sina mest omtyckta saker. Om de till exempel ger bort sin finaste klocka utan anledning, så är det ett tecken. Om de inte sover tillräckligt så är det ett farligt tecken, liksom om de sover för mycket.

Flesta går att förhindra

Det finns fler tecken, men det viktigaste som Kevin Hines menar att man kan göra som anhörig, vän eller kollega är att fråga.

– Funderar du på att skada dig själv? Funderar du på att ta ditt liv? Har du en plan? Låt oss sätta oss ner och prata. Och då är det viktigt att våga lyssna och finnas där.

Och de flesta självmorden går att förhindra menar Kevin Hines.

– Om du når fram till personen som mår dåligt innan han eller hon försöker, och ger personen tid, så visar det sig att impulsen att ta sitt liv försvinner efter 36, 48 eller 70 timmar.

Så vad hade hänt om kvinnan med glasögonen som ville att Kevin skulle ta hennes bild där på bron hade frågat hur det var med honom?

– Om hon hade sagt någonting i stil med ”är du ok?”, hur mår du?” eller ”kan jag hjälpa dig?”, så hade jag berättat allting.