Det var fattigt på nya idéer när regeringen i dag la fram sin utrikespolitiska deklaration. Den borgerliga oppositionen hade inte heller särskilt mycket nytt att komma med.

Försiktigheten kan förklaras med att det är val i september. Val vinns inte med hjälp av utrikespolitiska utspel.

”Vägvalet i svensk utrikespolitik tydligt i dagens debatt”

Margot Wallström är djupt bekymrad över utvecklingen i världen och återkom flera gånger till att demokratier trängs tillbaka, länder sluter sig inåt, klimatkrisen hotar vår säkerhet och människor flyr.

Socialdemokraternas svar på detta är ett alliansfritt Sverige som utöver EU nu ökat sitt engagemang i FN där hon påpekar att även konflikter långt borta påverkar oss i Sverige. Detta FN-engagemang, menar oppositionen, har skett på bekostnad av Sveriges röst i EU.

Vägvalet i svensk utrikespolitik blev tydligt i dagens debatt; skulle socialdemokraterna förlora makten i valet och Sverige leds av en borgerlig allians så kommer tre förändringar inträffa:

Sveriges relation till Israel kommer att återupprättas, Sverige intensifierar arbetet för att bli medlem av Nato och  svensk engagemang i FN kommer att bantas till förmån för ett förnyat EU-engagemang.

”Den stora sprickan är tydligare än någonsin”

Den stora sprickan i svensk utrikespolitik är tydligare än någonsin – ett eventuellt medlemsskap i Nato. Den framstod i år som extra brännbar i en tid då alla talesmän i debatten var ense om en sak: vår omvärld har blivit otryggare, demokratierna är på tillbakagång, hotet om en kärnvapenkonflikt med Nordkorea är ytterst allvarlig.

Margot Wallström tonade i år ner sin kritik på flera områden, bland annat mot Ryssland. Förra året gav hon flera exempel på bristen på demokrati i Ryssland, i år nöjde hon sig med att konstatera att utvecklingen i landet är negativ.

Mot USA var tonen påfallande försonlig, Wallström sa att relationen ska bygga på ”gemensamma värderingar”.

Exakt vilka värderingar som Sverige har gemensamma  med Donald Trump vore intressant att höra henne utveckla.

”Wallström har varit orädd och fått utstå mycket kritik”

Under sina snart fyra år som utrikesminister har Margot Wallström varit orädd och fått utstå mycket kritik. Hon drev igenom ett svenskt erkännande av Palestina och blev portförbjuden i Israel. Hon gjorde en stor och omdebatterad satsning – och vann- för att Sverige ska få en plats i FNs säkerhetsråd. Hon har i strid med Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist drivit linjen att Sverige ska skrivs på FNs avtal om kärnvapenförbud, trots att Natomedlemmar varnat Sverige att det skulle försvåra fortsatt samarbete med försvarsalliansen.

Hon har kritiserat Saudiarabien trots att det är en handelspartner till Sverige. Senast har hon mycket tydlig i sin kritik av Kinas behandling av den svenska förläggaren Gui Minhai.

Hennes lansering av en feministisk utrikespolitik fick initialt stor kritik, men är hennes kanske största bedrift. Det har uppmärksammats globalt och är en historisk omsvängning av svensk utrikespolitik som Moderaterna i dagens utrikespolitiska debatt lovade att fortsätta driva, något som Margot Wallström nöjt noterade.

”Dagens utrikespolitiska deklaration ett avsteg från den politik hon hittills fört”

Med tanke på hennes höga profil, eller kanske just på grund av den, var dagens utrikespolitiska deklaration ett avsteg från den politik hon hittills fört. 

Den svenske förläggaren Gui Minhai som frihetsberövat av Kina nämndes inte vid namn och Sveriges relation till Kina klarades av på två meningar;

”Vår relation med Kina är omfattande. Landets roll i världen växer, och med det följer ett ökat ansvar inklusive skydd för mänskliga rättigheter”. 

Margot Wallström själv förklarar den knappa formuleringen med att hon inte bara kan nämna en frihetsberövad svensk, utan att i så fall nämna en rad andra som journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Men en annan tolkning är att Sveriges avsteg på sistone från den tysta diplomatin där fängslandet och den framtvingade erkännandet från Gui Minhai fördömts, retat upp Kina så till den grad att Sverige nu backar. 

I stället lovprisade Margot Wallström just den tysta diplomatins kraft och förklarade att UD dygnet runt arbetar för att hjälpa svenskar i världen.

Kinesiska bedömare menar dock att Kina inte reagerar på tyst diplomati men att öppen kritik kan få än värre konsekvenser,. Det fick Norge erfara efter att man delade ut Nobels fredspris till Liu Xiabo för hans kamp för mänskliga rättigheter. Det drabbade norsk export.

”Visade en total brist på förståelse gällande ett svenskt medlemsskap i Nato”

Moderaterna anklagade Margot Wallström för att bakvägen göra ett medlemsskap omöjligt genom att driva på undertecknandet av FN:s konvention mot kärnvapen. Men i deklarationen nämndes FN-deklarationen bara som en möjlighet, regeringen har löst sin inbördes konflikt med att tillsätta en utredning som ska bli klar efter valet in september.

Margot Wallström visade en total brist på förståelse när det gäller ett svenskt medlemsskap i Nato.  Här gjorde hon gemensam sak med Sverigedemokraterna som också är emot medlemsskap i Nato genom att peka på de inbördes spänningarna inom försvarsalliansen. 

”Det finns inget som pekar på att Sverige blir säkrare med ett medlemsskap”, var hennes upprepade svar när allianspartierna i tur och ordning förespråkade ett medlemsskap.

Wallström angrep centern för att de tystnat i sin kamp för att avveckla kärnvapen sedan partiet svängde och bestämde sig för att förorda ett Nato-medlemsskap. En majoritet av svenska folket är emot svenskt medlemsskap i Nato även om fler än någonsin är för, något flera borgerliga debattörer påpekade.

”UD vill åtgärda bristen på artiklar som skrivs där kvinnor omnämns”

En nyhet i deklarationen var att UD nu vill åtgärda bristen på artiklar som skrivs där kvinnor omnämns.  Margot Wallström har konsulterat Wikipedia som anger att det finns fyra gånger fler artiklar om män än om kvinnor.

Därför kommer UD på internationella kvinnodagen ordna en skrivarstuga för att öka antalet artiklar om kvinnor. Det är ett något förvånande initiativ att regeringen så aktivt vill påverka att artiklar produceras med ett bestämt innehåll, hur lovvärt syftet än må vara.