Det är en resa i sig, att som journalist försöka ta sig in i Nigeria. Vi brottas med byråkratin och stämplar och underskrifter och det tar några månader innan vi står på flygplatsen i Benin City i södra Nigeria.
Jag och fotografen Linda Hörnqvist lyckades krångla oss in i landet och vi har med oss journalistackreditering och filmtillstånd. Det är februari och coronaviruset fanns i vårt medvetande, men hade inte ställt in några flygresor ännu.
Vi var här för att leta upp Florence Abu. Hon är en före detta prostituerad som bara genom att berätta om vad hon varit med om som sexslav i Ryssland gjort all skillnad för tusentals nigerianska prostituerade kvinnor. Och vi vill berätta om henne och vad som hänt sen.
”Hade små förhoppningar när vi åkte ned”
Genom vår fixare och tolk har vi kontakt med en man som heter Solomon Okoduwa. Han visar sig ovärderlig. Genom honom får vi tag i Florence, och dessutom en före detta människohandlare att intervjua. Och så en av de mytomspunna juju-prästerna. De lokala medicinmännen som utför en slags voodoo, både för att läka, och sända förbannelser på människor.
Jag hade tidigare bara sett skakiga bilder inifrån trånga mörka rum, med personer som utförde konstiga riter som i mörkret ändå var omöjliga att urskilja. Och innan vi åkte ner hade vi ganska små förhoppningar om att få tillträde till någon juju-präst. Och så plötsligt är vi på väg.
Han presenterar sig som ”hans kungliga höghet – Victor”, och jag förstår att det här är på riktigt. På altaret står saker. Det är svårt att beskriva detaljerna, för där blandas djurkranier med plastskräp och urdruckna spritflaskor och läderpiskor. Allt presenterar han som olika gudomar att be till för olika ändamål. Och i en skål ligger tre små trädockor som han då och då kastar sprit på.
”Hans kungliga höghet – Victor” är full och ropar efter mer ”hot water”, och hans assistent kommer in med ännu en spritflaska och en levande tupp som ska offras. Och jag tänker att det här kanske är det märkligaste jag någonsin kommer att få uppleva.
”Osäkerheten är stor”
Nästan alla nigerianer som är offer för människohandeln kommer härifrån Benin City och delstaten Edo. Och många har blivit snärjda genom förbannelser från juju-präster.
Det är fattigt här. De stora gatorna är asfalterade, men asfalten är usel och gruset tar över. De flesta här hankar sig fram från dag till dag och osäkerheten om framtiden är stor.
Jag kan förstå att det finns en dröm om Europa. Om det rika Europa.