På en blåsig slätt utanför Kirkuk vaktar Ali Al Esawi några av Mellanösterns äldsta oljefyndigheter.

Bai Hassan, som platsen heter, är åter mitt i en farlig konflikt.

Nu står nästan all produktion här stilla. Den kurdiska personalen har sparkats och nya, irakiska, ingenjörer har kallats in.

– Kurderna tillhör också vårt land, men de tog någonting som var vårt och därför var vi tvungna att ingripa, säger Ali.

”Vårt viktigaste fält”

Ljudet av jaktplan skär genom luften och påminner om den stridszon som oljeprovinsen förvandlats till.

Just nu ligger vapnen nere, men båda sidor, kurderna och regeringen i Bagdad, håller sina nya frontlinjer med många tusen man.

– De här fälten är jätteviktiga och ger oss inkomst. Och platsen vi just nu befinner oss på är det största fältet i Kirkuk. Och det finns mycket olja här, berättar Ali Al Esawi.

Direkta förhandlingar med Turkiet

I en liten kontorsbyggnad sitter de nyanställda ingenjörerna från Bagdad i möte. Det gäller att snabbt få igång produktionen på allvar.

Anläggningen har skador, men det stora bekymret är transporterna av oljan.

Den pipeline som ska föra oljan genom de kurdiska områdena över till Turkiet anses inte säker. Därför har centralregeringen i Bagdad nu fört direkta förhandlingar med Turkiet och då skulle oljehandeln kunna ske helt utan kurdisk inblandning.

- Det viktigaste i Irak är oljan. Vi är alla beroende av den. Speciellt nu när mycket annat i vårt samhälle fungerar så illa, säger Ali Al Esawi.