Domen föll i augusti i fjol och när hans högra hand slogs av med en köttkniv, tvingades familj och vänner att se på. Ali Ibrahim visste att han begick ett allvarligt brott, men såg inget annat alternativ än att stjäla.

– Hela min familj led av hunger. Vi hade ingenting att äta och jag bröt mot deras lagar för att rädda mina syskon, säger han.

Bad

om att skonas

Familjen har nu lyckats fly till lägret Hamam Al-Alil, som ligger några mil utanför centrala Mosul. Tillsammans med tiotusentals andra bor de i blåa plasttält, som byggts i långa raka rader som aldrig tycks ta slut.

Ali Ibrahim är nyklippt och modernt klädd, men alltid när han lämnar familjens tält döljer han sin arm i jackfickan. Han tycker inte om när andra tittar på honom

–  IS höll mig först inlåst i fyra veckor och jag bad dem att skona mig. Men i stället tog de mig och fem andra pojkar, som alla stulit, till en marknad och kapade av våra händer. En efter en, berättar Ali Ibrahim.

Svimmade

Ali Ibrahim berättar att smärtan var fruktansvärd och att han svimmade på det där torget. Och trots att han inte riktigt kan läsa sitter han ofta och tittar på  domen, som IS utfärdade. Han har memorerat innebörden.

Krigsområdet utanför Mosul är en hård och tuff plats. Och som handikappad är det svårt att klara sig i ett så här fattigt område.

– IS talar om religion och Sharia. Men vad betyder egentligen islam för dom? Jag kan aldrig förlåta IS för vad de gjorde mot mig, säger Ali Ibrahim.

Önskar en protes

Hans familj tvingades att sälja alla deras djur för att ge honom den vård han behövde. I dag kan han inte hjälpa till med så mycket och känner sig ibland som en belastning. Och, sammanbiten och lite blyg, tänker han mycket på framtiden. 

– Jag känner mig så illa till mods. Vill bara ha hjälp med en handprotes, så att jag kan hjälpa till hemma och jobba lite. Nu kan jag inte ens gå på toaletten själv.