Det låter kanske hårt. Men han kommer inte att kunna få ett liv i närheten av sin pappas eller farfars, som jobbade i gruvan med bra lön.
Slaget kom i april förra året.
– Jag körde till jobbet som vanligt, 54 minuter från dörr till dörr. Väl framme sa chefen att jag var sparkad. Gruvan ska läggas ner. Bara så där, efter 13 års jobb.
Sedan dess har han varit arbetslös. Han är en oentusiastisk Trumpanhängare och bor i en delstat där det är ont om jobb. Han och frun har två små barn. Jordan har inte läst på högskola, och nu har han inte råd att studera. Huset ska betalas och barnen försörjas. Det lokala yrkesgymnasiet erbjöd kortkurser och nu har han precis utbildat sig till långtradarchaufför. Men det gör honom förtvivlad.
– Schemat, vet du hur det ser ut? Tio dagar borta, två dagar hemma, tio dagar borta igen.
Längtar tillbaka
Jag försöker med att det kanske ändå är bra att han inte fortsatte inom kolindustrin. Många har stelopererade nackar, händer med avbrutna fingrar, skärsår och skador. Det är ett farligt och slitsamt jobb. Men Jordan längtar tillbaka.
– Gruvjobbare är otroligt intelligenta människor. Om du visste hur mycket de kan, hur många olika situationer vi lär oss att lösa.
Det är en kultur av manlig gemenskap som gått i arv i generationer. Det är hela hans identitet. Hans farfar är den stora förebilden, som förberedde Jordan för ett liv i gruvan sen han knappt kunde gå.
– Du skulle höra när han svär, säger Jordan förtjust.
Jag brukade hitta på bus när jag var liten bara för att höra honom svära, det är helt fantastiska svordomar”.
”Måste försörja min familj”
Tyvärr får vi aldrig se hans farfar, som inte vill träffa främlingar. Men Jordan visar oss farfars gamla gruvhjälm som han håller i ett ömt grepp. ”Be careful Buddy” står det med stora bokstäver.
Nu slits Jordan bort från både familj och arbetskamrater för ett ensamt liv som långtradarchaufför.
– Försök att gå vidare Jordan. Du är så smart. Du har mycket att ge. Du skulle kunna bli en underbar lärare, säger jag lite taffligt.
Han tittar på mig och svarar:
– Det här jobbet är inte mitt karriärsval. Men jag måste lösa min situation. Jag måste försörja min familj. Men jag ska se till att mina barn får bättre liv, med jobb där de kan använda sin hjärna.