Yahya Jammeh tog makten genom en militärkupp 1994. Som i så många andra länder i Afrika har dessa män som blivit ledare efter kupper eller inbördeskrig väldigt svårt att kliva ner från tronen.

I Ekvatorialguinea regerar diktatorn Teodoro Obiang Nguema Mbasogo sedan 1979 och i Zimbabwe vägrar Robert Mugabe att släppa taget, trots att han är 93 år och har styrt landet sedan 1980.

För femton-tjugo år sedan hyllades Ugandas president Yoweri Museveni som den nya tidens ledare i Afrika. Men nu, sedan han suttit vid makten sedan 1986 har han anslutit sig till den grupp av ”stora män” som aldrig tycks vilja gå i pension.

Lever i svunnen tid

Gemensamt för många av dessa långsittande ledare är att de lever kvar i en svunnen tid. De kom en gång till makten genom en kamp, kupp eller strid, som de anser berättiga dem till en evig plats i solen.

Men medan dessa herrar ägnar sig åt självhyllande parader och gammalmodiga stora titlar sitter unga människor i storstäderna och utvecklar appar. Tiden har helt enkelt sprungit långt ifrån dem.

Rädsla för rättvisan

Inte sällan hänger de kvar av rädsla för att rättvisan ska komma ikapp dem. Yahya Jammeh är misstänkt för flagranta brott mot mänskliga rättigheter i landet. Rädsla för att hamna i fängelse sägs ha vägt in när han ändrade sig från att först ha accepterat nederlag i valet till att desperat försöka sitta kvar.

Det är slående när jag pratar med unga människor i städer runt om i Afrika att de är trötta på korrupta gamla maktfullkomliga dinosaurier. De vill ha jobb, utbildning och de vill se fungerande demokratier i sina länder. Och det är i den riktningen alltfler afrikanska länder går, om än långsamt i vissa fall.

Det är också symptomatiskt att Senegal och Nigeria, två länder som nyligen genomfört lyckade demokratiska val, är de som leder insatsen mot att försvara demokratin i Gambia.