Howard Burnet, 15. Foto: Snorre Wik / SVT Nyheter

Klimatförändringarna tvingar dem på flykt

Uppdaterad
Publicerad

När skolbussen kör in på Island Road beskriver Juliette Brunet, 13, det som att hon kan andas igen.
– På ön kan jag vara mig själv på ett sätt jag inte kan vara någon annanstans.
Men hon tillhör den sista generationen som någonsin kommer att bo på Isle de Jean Charles – Amerikas sjunkande Atlantis.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. På 1950-talet var ön, som bebos av ursprungsfolket Biloxi-Chitimaca-Chotaw, 18 kilometer lång och åtta kilometer bred.

Nu har 99 procent av Isle de Jean Charles försvunnit. Bara en procent – 3,5 kilometer på längden och 400 meter på bredden – återstår.

– Vi brukar säga att en fotbollsplan mark försvinner i Louisiana varje timme. Det går snabbt, det är ganska otroligt. Man undrar hur länge det kan fortsätta, och just Isle de Jean Charles ligger i ett område som har haft väldigt stora förluster, säger Torbjörn Törnqvist, professor i geologi vid Tulane University i New Orleans.

I centimeter mindre varje år

I nuläget försvinner en centimeter av ön varje år.

– Det låter inte som så väldigt mycket, men om man tänker sig att det finns mycket land som ligger knappt en decimeter över vatten så går det fort.

Han säger att det är svårt att säga hur lång tid det kommer att ta innan ön är helt under vatten. Han uppskattar att ön har några tiotals år kvar.

– Men innan den är borta kommer det bli svårt att bo där, det är redan svårt att bo där. Det finns bara en väg till ön och den svämmar ofta över, och då kan till exempel inte skolbussen hämta barnen. 

För tio år sedan bodde 265 personer på ön. Nu återstår en tredjedel, 85 personer. Och av dem har alla förutom en handfull till sist efter många års funderande gått med på att lämna ön och flytta. I januari beslutade USA:s regering att ge öborna totalt 48 miljoner dollar för att kunna köpa nytt land och flytta.

Ska evakueras inom sex år

Chris Brunet, 51, bor tillsammans med sina två syskonbarn, Juliette, 13, och Howard, 15. Han säger att de fattade beslutet för några månader sedan.

– Jag förstår att vi måste göra det, men jag har nog inte accepterat det helt än, säger han.

– Det är så mycket jag kommer att sakna som jag inte kommer att kunna ta med mig. Naturen, vattnet, solnedgången.

Om sex år ska ön vara tom, enligt planerna.

Men inte heller Juliette eller Howard Brunet vill lämna Isle de Jean Charles.

– Om du skulle skrika högt i en stad skulle polisen nog komma och tro att du var galen, men här kan jag gå ut i min trädgård och skrika om jag vill. Jag kan fiska bakom huset, jag kan jaga bakom huset, säger Juliette Brunet.

”Kommer sakna att vara mig själv”

– Om vädret tillåter fiskar jag varje dag. Eller jagar. Jag skjuter kaniner, säger Howard Brunet, 15.

Vad kommer ni att sakna mest?

– Att vara mig själv. Det kan jag vara här på ett sätt som jag inte kan vara någon annanstans, säger Juliette Brunet.

– Jag har svårt att förstå att vi är de sista som någonsin kommer att bo här. Det är sorgligt, säger Howard Brunet.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer