Robert Biedroń är tidigare borgmästare och leder nu det nya vänsterpartiet som utmanar den konservativa regeringen. Foto: SVT

Analys: Komplicerat att vara vänster i gammalt kommunistland

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Det nybildade vänsterpartiet Wiosna, lett av den karismatiske Robert Biedroń tror sig kunna lyckas med det som tidigare polska vänsterpartier misslyckats med på senare år – att ta sig in i parlamentet. Att vara ett vänsterparti i ett före detta kommunistland är så mycket mer komplicerat än att vara det i väst, trots de sistnämndas tidigare kopplingar till Sovjetunionen och dess regim.

Elin Jönsson

Utrikesreporter

I det polska parlamentet finns idag inget vänsterparti representerat. Istället är det splittrat mellan två högerpartier som båda försöker locka till sig även de väljare som kanske egentligen hade velat rösta vänster. Att rösta vänster har samtidigt varit uteslutet för många väljare, eftersom vänsterpartier automatiskt kopplas ihop med ”gammelkommunisterna”. På något sätt verkar Wiosna lyckas undvika att hamna i den fällan.

Det regerande partiet Lag och rättvisa (PiS) brukar beskrivas som nationalistiskt eller högerpopulistiskt. Polska politiska experter talar däremot ofta om PiS som ett centrerat moderat-konservativt parti. Det stora oppositionspartiet Medborgarplattformen som tidigare hade makten under åtta år, brukar betecknas som liberal-konservativt. Båda partierna försöker locka väljare över ett brett spektrum.

Vill inte stämplas som ”gammelkommunister”

För att locka med sig även mer vänsterliberala väljare tvingas Medborgarplattformen till en delikat balansgång inom frågor som är extra känsliga i det katolska Polen. När det handlar om jämställdhet och HBTQ tar man avstånd från PiS konservativa värderingar, men vågar samtidigt inte föreslå radikala reformer, eftersom man inte vågar stöta sig med den katolska kyrkan.

När vänsterpartier kommit med radikala förslag har de automatiskt betecknats som extremvänster, medan ”gammelkommunisterna” upplevt dem som konkurrenter och gjort allt för att stjälpa dem.

I Polen, liksom i många andra central- och östeuropeiska länder finns samtidigt ett politiskt vakuum som populistiska partier varit snabba med att försöka fylla med sin ideologi. Det handlar om just de väljarna som inte vill rösta på bakåtsträvande kommunister men inte heller känner sig helt hemma i den västerländska liberalismen, som för många känts som något främmande och påtvingat från storebröderna i väst.

Inga hänsyn till katolska kyrkan

Det är detta vakuum som Robert Biedroń utnyttjar. Trots sin relativt unga ålder på 43 år är han politiskt erfaren efter tiden som borgmästare i den nordpolska staden Słupsk.  Som Polens ende öppet homosexuelle politiker är det redan svårt för honom att blidka den katolska kyrkan. Han väljer därför istället att söka sina väljare bland dem som tycker kyrkan har ett för stort inflytande över politiken. Partiet vill skilja kyrkan från staten, ha fri abort och frånta prästerskapet dess privilegier.

Väl medveten om att han aldrig kommer nå upp till Medborgarplattformens opinionssiffror vågar Robert Biedroń lägga fram radikala förslag både när det gäller jämställdhet och miljöfrågor. Partiet vill stänga landets kolgruvor, något många politiker håller med om men aldrig skulle ta med i partiprogrammet.

Kan splittra oppositionen

Biedroń talar om att ingen ska hamna efter, oavsett kön, religion, sexuell läggning, hudfärg eller storlek på plånboken, men han använder inte heller ordet vänsterpolitik. Istället kallar han Wiosna för ett progressivt parti som ska bekämpa den djupa polariseringen inom polsk politik genom ökad pluralism.

Ambitionen att stärka oppositionen riskerar dock att bli partiets svaghet. Istället för att locka till sig soffliggare och missnöjda väljare från det regerande partiet plockar Biedroń röster från övriga oppositionspartier. Att splittra oppositionen har varit Lag och Rättvisas främsta verktyg och om Biedroń beskylls för att försvaga oppositionen genom ökad fragmentisering kan han istället stärka den sittande makten.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.