– Trots att det finns ett fredsavtal och fredsbevarande styrkor på plats så är ändå risken stor för nya krigsutbrott, säger SVT:s korrespondent Samir Abu Eid på plats i Stepanakert, Nagorno-Karabach. Foto: Salim Alsabbagh/SVT

Krönika: Det känns sorgligt när jag ser husen brinna ner

Publicerad
Krönika ·

Flera gånger har jag sett människor tvingas fly krig. Men jag har aldrig tidigare sett folk bränna upp sina egna hus innan de flyr. Bitterheten mellan armenier och azerier är så djup att många hellre bränner ner sina hus än att låta ”den andre” ta över.

Samir Abu Eid

Mellanösternkorrespondent

Det är alltid tragiskt att se familjer tvingas fly. Men mitt i kaoset och misären brukar det också alltid finnas hopp om att en dag kunna återvända hem. Ibland händer det att de visar mig hemnyckeln och berättar om sina hus som de längtar till.

När jag nu bevakar kriget i Nagorno-Karabach är det annorlunda.

Det är en komplicerad konflikt med historiska, religiösa och politiska förtecken.

Nagorno-Karabach är en armenisk enklav som ligger inne i Azerbajdzjan. Enligt armenierna har området alltid tillhört dem, men enligt azerierna är det deras land.

Lång konflikt

När republiken Nagorno-Karabach utropade självständighet i början av 1990-talet utbröt krig. Armenien vann och Azerbajdzjan förlorade inte bara kontrollen över enklaven utan också över omkringliggande regioner. 600 000 azerier tvingades fly och har sedan dess levt som internflyktingar i Azerbajdzjan.

De senaste åren har Azerbajdzjan satsat mycket pengar på att rusta sin armé och i kriget nu i höst återerövrade Azerbajdzjan förlorade territorier och delar av Nagorno-Karabach. 

Hundratusentals azerier är överlyckliga över att snart få flytta tillbaka till regioner de tvingades bort ifrån för tre decennier sedan. Samtidigt måste armenier lämna området.

Eldar upp sina hem

I helgen var det sista dagen för armenierna i Kelbadjarprovinsen att evakuera. Datumet flyttades senare fram till den 25 november.

Jag åkte dit för att rapportera och vi hann knappt åka in i distriktet förrän jag såg stora rökmoln från flera platser. Först blev jag konfunderad och undrade om det kanske var skorstenar eller folk som eldade i trädgården? Men när vi kom närmare husen såg vi att det var själva husen som brann.

Risk för nya krigsutbrott

När det gick upp för mig att det var flyende familjer som själva tänt eld på sina hus drabbades jag av känsla av sorg. Bitterheten och hatet är så djup mellan många armenier och azerier att en del hellre bränner ner sina hus än att låta fienden flytta in.

Trots att ett fredsavtal har skrivits under och fredsbevarande styrkor ska patrullera området finns stor risk för nya krigsutbrott.  

Med tanke på de hårda känslor många bär på kommer konflikten fortsätta vara en tickande bomb. Tyvärr är det nog långt kvar till verklig fred mellan folken. 

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.