Det första som hände mig i USA i våras var att jag blev nekad inresa och inlåst på ett förvar i New Jersey i ett dygn. Flera tusen har dött i förvar och fängelser under pandemin, däribland minst en svensk.

En kvinnlig vakt – som upprepade gånger fick be en sjuk man från Angola i vårt rum att hosta i armvecket – hade helst stannat hemma från jobbet, berättade hon.

Men blir hon av med jobbet mister hon också sin sjukförsäkring och sina sjukvårdsförmåner, så det går inte. Var sjätte vuxen amerikan med barn uppgav nyligen i en studie att de inte hade haft tillräckligt att äta de senaste sju dagarna.

”Jag vet inte om det här är den säkraste platsen att vara på, eller den farligaste”, sa hon medan hon frenetiskt gned in händerna i alkogel med några minuters mellanrum.

När den angolanske mannen försökte hänga sig rusade den kvinnliga vakten, som varken hade munskydd eller visir, till undsättning. Han överlevde.

Landsomfattande demonstrationer

Jag fick också se ett mycket splittrat USA, något som märktes under sommarens demonstrationer mot polisbrutalitet. Polisen i USA dödar i snitt tre människor om dagen, visar statistik från 2013-2019. Och afroamerikaner löper mer än dubbelt så hög risk att bli dödade, än vita.

Jag minns när den ensamstående trebarnsmamman Yolanda Corbett, likt många svarta föräldrar, valde att visa den brutala videon från ingripandet mot George Floyd för sina tre unga söner.

”Man försöker förbereda sig mentalt på att man en dag kan få samtalet om att ens barn inte lever för att någon lät sig påverkas av sina fördomar”, berättade hon.

Ett ovanligt år

Ett annat starkt minne är från sjuksköterskan Tanna Ingraham, som jag och fotograf Camilla Gustafsson träffade på en covid-avdelning i Houston.

Hon blev själv svårt sjuk i covid-19 efter att ha blivit smittad av en patient, och var inte helt nöjd med hur presidenten skött pandemin. Men inte ens denna nära-döden-upplevelsen fick henne att vilja rösta på någon annan än Donald Trump, ett tydligt tecken på hur starkt stödet för president Trump är bland hans supportrar.

Yolanda, Tanna och den kvinnliga vakten på förvaret har kanske inte jättemycket gemensamt, annat än att de är kvinnor som på olika sätt drabbats av det här mycket ovanliga året. Men alla har de gett uttryck för hur USA slitits itu ytterligare under 2020.

Just därför kändes det skönt när jag häromdagen fick landa i Sverige igen.