Foto: Nicolai Zellmani

Krönika: Sandstormen har något domedagsmässigt över sig

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

En gulsotig asiatisk sandstorm är en mäktig syn, den har avgjort nåt domedagsmässigt över sig. 

Här mitt i Pekings centrala affärsdistrikt ser vi eländet rulla in på långt håll.

Susan Ritzén

Klimat, miljö och vetenskap

Det är varma, starka vindar från Mongoliet som för med sig gult, raspigt damm som rör upp all sikt i Peking och lägger sig som en hinna över hela balkongen.  

Stormen som följer river lätt ner blommor och ljuslyktor, till och med mina rottingmöbler far omkring.  

Visste jag inte bättre skulle jag tro att nån avsiktligt hade tagit sig ut på och balkongen trashat den. 

Sandstormar drabbar stora delar av Kina varje år, ibland många gånger under sommarhalvåret. Den här stormen har drabbat en sjättedel av Kina, och stängt en rad flygplatser. Över 160 flyg bara på Pekings internationella flygplats ställs in. Och hälsovarningar utfärdas förstås, det här är den värsta sandstormen i Peking på två år.  

Tungt med sandigt bakslag

Vi borde ju vara rätt härdade vid det här laget, vi Pekingbor. Som boende i världens ofta och utan omsvep sämsta luft. Föroreningarna är särskilt illa när det gäller de allra farligaste partiklarna. De som är så små så att de fastnar i lungorna.  

Och många här bär inte skyddsmask, inte under några omständigheter. Eller har någon luftrenare hemma, trots att det finns maskiner för några hundra i dag.

LÄS MER: Dramatiska bilder visar hur snabbt Peking kvävs av smog

Sanddammet ger visserligen större partiklar art tampas med, men det känns ändå tungt med ett bakslag nu, när våren är här och de supersmoggiga dagarna är färre. För det är givetvis precis då som sanden parar sig med smogen – och knockar oss igen. 

Index slår i taket

Partikelnivån på min mätare hemma och på föroreningsapparna jag har nerladdade i mobilen skjuter i höjden till helt galna nivåer, redan under tidig morgon när sanden drar in. De slår i taket. Att ta sig ut går inte. Det blir att arbeta hemma.   

Det här var igår, och i morse låg mycket av den dammiga sanden från inre Mongoliet redan på marken, men luften var tyvärr fortsatt dålig. 

Och i delar av Kina släpper problemen med sandstormen först imorgon.

Firar ett år i Peking med mask i dag

Och jag, jag firar ett helt år i Peking just i dag. Men jag gör det tyvärr med avancerad skyddsmask på, och genom att konstatera att min röst är borta. 

Många stannar inte gärna i Peking på ledig tid. Särskilt inte under vintern när smogen kan vara som värst. Sommaren är för het för att vara riktigt lockande i en storstad. 

Fast jag har redan bestämt att jag ska vara kvar i min gigantiska och oavbrutet spännande, och inte alls inställsamma stad, lite extra i sommar. 

Och bara vara ledig. För hur ska jag annars lära känna Peking? 

Jag tänker att det får storma bäst det vill då. Jag har i vilket fall gott om tid att sopa upp både skärvorna och sanden på balkongen. 

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.