SVT:s utrikesreporter Stefan Åsberg var tidigare i år i ett läger i Jemen, och nu är han på plats vid fredssamtalen i Rimbo. Foto: Niclas Berglund/Göran Lidén/SVT

Krönika: Var tionde minut dör ett barn – här räknar vi stolar vid ett bord

Publicerad
Krönika ·

Regnet slår mot fönstret i golfbanans klubbhus och vi tittar ut över hål nummer 18 och anar Johannesbergs slott och annexet som vetter mot oss.

För mindre än ett år sedan satt jag i bilen på en dammig stig långt utanför Aden och mötte verkligheten i Jemen. Nu är scenen en helt annan.

Stefan Åsberg

Utrikesreporter

I slottet har deltagarna satt sig för nya överläggningar. Positionerna beskrivs som låsta. Regeringens företrädare är arga, eftersom rebellerna kommit hit med långt fler personer än vad man kommit överens om. När de båda sidorna satt mitt emot varandra, under vårt pressmöte, tittade förhandlarna kallt på varandra och någon tog till och med kort på sin motståndare.

De har inte setts på flera år – nu möts dom i Sverige.

Krisen i Jemen

Var tionde minut dör ett jemenitiskt barn

Situationen här är märklig. Var tionde minut dör ett barn i deras hemland, men här räknar vi stolar vid ett bord, hoppas att frukostbesök och tedrickning ska öppna stängda dörrar.

Men detta är en annan del av världen, där små, små vardagliga ting kanske i framtiden, kan leda vidare mot en efterlängtad vapenvila. Så fungerar storpolitiken, som styrs av högmod och prestige.

”Ni ger oss hopp”

Jag ser min jemenitiske vän stoppa i sig en svensk kaka. Mr Baider älskar sötsaker, det lärde vi oss under vår vecka tillsammans i Jemen. Han har aldrig tidigare sett ett svenskt slott och än mindre en golfbana. Nu är han här för att senare kunna berätta för sina svältande landsmän om de samtal som en hel nation hoppas så mycket på.

Ahmed Baider avskyr den råa svenska vinterluften, men säger sig redan älska vårt Sverige.

– Ni ger oss hopp, säger han och påminner om vår resa till flyktinglägret Mashkafah.

Månader sedan tiden i lägret

Månaderna har gått fort sedan den där dagen i lägret, men minnena bleknar inte. Människorna hade flytt kriget vid fronten, men i stället hamnat i ett bortglömt ökenområde utan allt.

I det vindpinade lägret fladdrade trasiga presenningar som ett enkelt skydd mot solen. Smutsigt vatten fanns tre timmar bort och framför oss flämtade en liten pojke för att försöka överleva.

Det var en plats dit inga hjälporganisationer nådde, ett läger ingen talade om men som egentligen berättade om allt som kriget för med sig. Sjukdomar, våld, svält och ofta en död i tystnad.

Förhoppningsvis kan jag snart besöka Jemen igen och i bästa fall rapportera om ett Jemen där lidandet börjar lindras.

Men om det blir en lindring av nöden – det är ytterst upp till de här männen, just nu på ett slott vid en golfbana mitt i ett kylslaget Roslagen.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Krisen i Jemen

Mer i ämnet