En av kravallpoliserna som jagade iväg demonstranter vid Minsk traktorfabrik Foto: Tatyana Zenkovich, EPA / TT

Krönika: När en utsträckt hand blir helt avgörande

Uppdaterad
Publicerad
KRÖNIKA ·

Under de regimkritiska protesterna iu Belarus har tiotals journalister gripits. SVT:s utrikesreporter Elin Jönsson har rapporterat från landet flera gånger och minns den gången när det var ytterst nära att hon själv greps.
Om det inte varit för Julia.

Elin Jönsson, utrikesreporter

Elin Jönsson

Utrikesreporter

Vi får höra att polisen jagar iväg strejkande arbetare från Minsks traktorfabrik, MTZ och beger oss dit.

Vi vill ha de där bilderna på strejkande arbetare i hjälm och arbetsoveraller. Vi kommer för sent. Den öppna platsen utanför fabriken är tom, sånär som på en fångtransport längre bort. Plötsligt står en fabriksarbetare, dock utan hjälm och arbetskläder, framför oss. Han vill berätta om varför han valt att säga upp sig. Inte bara strejka. Han är upprörd, men lugn och stolt. Han är ingenjör och har en specialistanställning på fabriken.

Vi spelar in. Långt bort i bakgrunden anar jag två kravallpoliser. Stora, långa, klassiskt klädda i svarta åtsmitande kläder, med svarta masker för ansiktena, svarta långa batonger. De ser ut att patrullera. Vi avslutar lugnt intervjun och mannen försvinner iväg. Vi dröjer oss kvar, lite rådvilla över situationen. Hur använder vi den här intervjun?

Kravallpoliserna tar sikte på oss

Plötsligt ser jag att de två kravallpoliserna verkar ha satt sikte på oss. De går, inte springer, men går målmedvetet mot oss.

Vi går ut mot avenyn, går, inte springer för att inte väcka mer uppmärksamhet. Vi väljer att inte gå ner i gångtunneln av säkerhetsskäl utan tar höger på avenyn. Vi går runt en buske och tänker att poliserna vänt igen och struntat i oss. Men så plötsligt dyker de upp bakom busken, alldeles intill oss. Samtidigt stannar en vältvättad Volvo XC60 upp intill oss och en bakruta rullar ner. Där sitter en tjej. ”Vad händer”, frågar hon. ”Kan vi hoppa in i din bil”, frågar vi. ”Självklart” säger hon och tittar på poliserna som nu är riktigt nära och ökat på stegen.

Gasar ifrån poliserna

Vi hoppar in i bilen och kör, precis när den maskprydde polisen kommer alldeles inpå, som att han vill sträcka handen efter dörrhandtaget. Jag ser trafikljuset framför oss. Det är gult. Jag hinner tänka: ”slår det om till rött nu är det kört”. Men det slår om till grönt. Mannen bakom ratten gasar och vi lämnar poliserna bakom oss.

Tjejen, som visar sig heta Julia är helt cool, frågar vart vi vill åka. Det känns som om hon är någon slags kändis med privatchaufför, där hon sitter mycket snyggt klädd och bara supercool i baksätet och ger mannen vid ratten lite instruktioner då och då.

Tänker på kollegorna

De skjutsar oss in till Kupalovteatern där det också pågår en strejk, bland teaterns skådespelare. Vi tackar henne, byter nummer och hoppar ur.

Nu grips en massa journalister i Minsk. Båda belarusiska och utländska. Kanske måste de åka i en sån där fångtransport, avtozak.

Den belarusiska polisens fångtransport, en så kallad avtozak. Under protesterna har många gripna demonstranter vittnat om hur de blivit misshandlade i fångtransporterna Foto: Elin Jönsson, SVT

Vi slapp det den dagen i Minsk, tack vare Julia. Mina tankar är med mina gripna kollegor.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
SVT: utrikesreporter ”Man vill stoppa rapporteringen”

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Protesterna i Belarus

Mer i ämnet