Att den dåvarande presidenten, Viktor Janukovytj, under hårt tryck från Rysslands president, Vladimir Putin, beslöt att inte underteckna det samarbetsavtal han själv förhandlat fram blev den tändande gnistan.

LÄS MER: Presidenten avsatt av parlamentet

Stormrik – på protestanternas sida

I maj samma år valdes en ny president; Petro Porosjenko. Han hade tidigt ställt sig på de protesterandes sida. Men han var ju själv en av de få människor som efter Sovjets sammanbrott blivit stormrik på ljusskygga affärer. Om han är en trovärdig representant för ukrainarnas strävan efter demokrati och att ekonomiskt, kulturellt och politiskt närma sig EU är inte helt självklart.

Men att drivkraften i Ukraina är längtan efter att komma bort från de postsovjetiska samhällenas korruption, maktmissbruk och ekonomisk misär, det är uppenbart. Så när ukrainarna klagar är det i själva verket ett kvitto på våra framsteg, säger den biträdande ministern för ekonomisk utveckling till SVT. Men han hävdar också att Ukraina reformerar både sin ekonomi, sin politik och sin kultur oerhört snabbt. Och att Ukraina är på god väg att bli an god medlem i den västeuropeiska familjen.

LÄS MER: Porosjenko utropar sig till segrare

Firande med poäng?

En av dagarna jag är i Kiev firas ”Konstitutionens dag”, en av många rätt meningslösa helgdagar som är vanliga i gamla Sovjet. Men i just Ukraina kanske firandet har en poäng.

Det går visserligen trögt, men så sakteliga håller Ukrainas konstitution, lagarna, de ekonomiska reglerna och medborgarnas mentalitet på att förändras. Om det tog ett par hundra år att skapa en (hyfsat) fungerade demokrati i Sverige är det kanske inte så konstigt att det finns mängder av barnsjukdomar i Ukraina tre år efter den revolution som kallas ”Euromaidan”.

LÄS MER: Ukrainakrisen – detta har hänt