Labour-ledaren Ed Milibands plan är att oupphörligen peka på att Tories inte har talat om hur deras utlovade nedskärningar ska genomföras, uppger den brittiska tidningen The Guardian.

Eftersom Tories inte sagt vem som drabbas kan Labour måla upp ett scenario av att det är vanliga inkomsttagare och lågavlönade som får betala notan. Det ingår i Labours ständiga kritik att den sittande regeringen bara gynnar de rika.

Enorma neddragningar

Milibands budskap kommer till exempel att bli att 50 miljarder kronor i strukna skatterabatter frabbar miljontals familjer. En enbarnsfamilj med en årslön på 300.000 kronor skulle förlora nära 21.000 kronor per år.

Redan den sittande koalitionsregeringen under de konservativas ledare premiärminister David Cameron har genomfört kraftiga nedskärningar. Milliband angriper de stora nedskärningar som gjorts under Camerons fem år. och varnar för att Cameron kommer att dra ned dubbelt så mycket under nästa mandatperiod.

Denna åtstramningspolitik är ett viktigt angreppsmål från de mindre partier som ställer upp i valet: De Gröna samt skotska och walesiska nationalistpartier som säger sig vilja stödja en politik i samarbete med Labour för att motverka Camerons sätt att minska budgetunderskottet.

Labours problem är dock att man också tänker dra ner i budgeten. Varje år ska budgetunderskottet minska och inga pengar ska lånas. På papperet kan skillnaden mellan de båda stora partierna verka ganska liten. Labour säger att budgetens underskott ska ha försvunnit 2020. Tories mål är 2019.

Inte klart

Men Miliband kommer nu att ännu starkare betona att ingen regering ledda av honom kommer att stryka skatterabatter (eller automatiska skatteavdrag) för arbetande människor och samtidigt skänka skattelättnader åt de rika åt de rika. Labour lovar istället att höja rabatterna i takt med inflationen.

Det är en exercis med väldiga siffror som ligger bakom Milibands uttalande. Han varnar för Tories politik men samtidigt är det inte alls klart hur han tänker göra med de åtstramningar som ingår i hans politik.

Han har lovat att beskatta de rika – som att höja skattesatsen på 45 procent för dem, som tjänar mest, till 50 procent – och att slå till hårdare mot skattesmiteri. Han lovar istället en rad förbättringar för normala löntagare. I det ingår ökad barnomsorg och mer satsning på sjukvården än vad Tories lovar.

Lovar minska underskottet

Denna politik anser Miliband ska kunna finansieras utan att man ökar budgetunderskottet. Han lovar istället att minska budgetunderskottet varje år.

Labour kan utnyttja uttalanden från den oberoende tankesmedjan Institute for Fiscal Studies, IFS, som uttalat sin irritation över att Tories inte talat om hur de ska göra för att dra ner sociala kostnader med 12 miljarder pund (156 miljarder kronor) fram till 2017-2018.

Det är en neddragning som för Storbritannien tillbaka till siffror som gällde 1990-91. IFS menar att det handlar om en minskning med tio procent av de sociala förmånerna för människor i de arbetande åldrarna.

Skarp neddragning

Labour citerar med förtjusning IFS som säger att det är svårt att se hur sådana besparingar kan uppnås utan en skarp neddragning för barn, handikappade, bostäder och skatterabatter.

Samtidigt säger IFS att Labours politik leder till att statsskulden ökar fram till 2017 och över hela den kommande regeringsperioden skulle skulden minska med 90 miljarder mindre än med Tories program.

Labour har ett problem med att förklara hur kan uppnå sina mål och samtiddigt minska budgetunderskottet. Detta skjuter Tories in sig på och talar om att Labours politik på olika områden kommer att leda till kaos.

Stöd för expansiv politik

Labours svar är att man kommer att finansiera sina löften – men att det blir de rika och välbeställda som kommer att få betala.

Labour har kraftigt stöd för att föra en expansiv politik istället för nedskärningar. Det kommer från det skotska nationalistpartiet SNP, som har sagt att man stödjer en icke-åtstramningspolitik.

SNP kan bli ”kungamakare” som kan ge Labour stöd om Miliband skulle bilda en Labour-minoritetsregering. Men Tories menar att SNP kommer att locka ut Labour på farliga vägar som undergräver statsbudgeten.

Räcker inte

Liberaldemokraterna – som nu har suttit i koalition med Tories – ställer sig inför den kommande valperioden villiga att ingå en koalition med antingen Tories eller Labour.

Men frågan är om deras mandat kommer att räcka för det. Ingen av de två stora partierna väntas ju få egen majoritet och måste hitta samarbetspartier.

Liberaldemokraterna har lagt sig någonstans mittemellan de två stora och lova en sparpolitik där man ska spara mindre än Tories och låna mindre än Labour. Eller: Det blir en regering med mer hjärta än Tories och med mer hjärna än Labour.