Som medlem i en kristen milis under Libanons inbördeskrig var Assaad Chaftari delaktig i kallblodiga dåd mot civila. Idag reser han runt på skolor och universitet och talar om krigets meningslöshet.
– Över hundratusen människor dog under kriget – men vi uppnådde ingenting. En dag såg jag mig i spegeln och insåg att jag hade blivit ett monster. Ett monster med blod på sina händer, säger han och ser sig omkring i klassrummet.
Vi befinner oss i en gymnasieklass i en skola i centrala Beirut. Bredvid honom i katedern sitter Assaad Chaftaris tidigare fiende. Ziad Saab slogs i en rivaliserande milis. Idag ingår de båda i organisationen Fighters for Peace.
– Jag var fjorton år när jag första gången bar skjutvapen. Det är yngre än vad ni är idag, säger Ziad Saab.
– Jag hade två val. Att säga att jag agerat rätt, eller att ta ansvar för mina handlingar, fyller Assaad Chaftari i.
Kriser med rötter i inbördeskriget
Den 21 maj i år skulle Libanon ha hållit parlamentsval, men eftersom partierna i parlamentet inte har kunnat enas om en vallag har valet skjutits upp. Assaad Chaftari menar att inbördeskriget – som tog slut för 27 år sedan, fortfarande präglar landets politik.
Han får medhåll av Carmen Geha, statsvetare på American University i Beirut.
– Nästan alla de politiska blocken i parlamentet har band till olika miliser som stred under inbördeskriget. Så 1990 kom amnestin. Ledarfigurerna från kriget förlät varandra, tog på sig kostym och tog plats i parlamentet, säger hon.
– Det är därför vi har sådana kriser i Libanon idag. Kris för sophämtningen och vatten- och elförsörjningen. Och krisen med vallagen.
Vallag dröjer
Just nu pågår intensiva förhandlingar om en ny vallag. I det mångreligiösa Libanon är maktpositionerna fördelade efter religiös tillhörighet – till exempel är presidenten kristen, premiärministern sunnimuslim och talmannen i parlamentet shiamuslim.
Även de politiska partierna har koppling till olika religiösa grupper – även om de betecknar sig som sekulära. Flera gånger under våren har det rapporterats att en vallag varit på gång. Nu säger experter att det är inte troligt att valet äger rum förrän våren 2018.
Carmen Geha säger att konflikten i grannlandet Syrien har ökat de politiska spänningarna i landet. Egentligen skulle parlamentsvalet ha hållits redan för fyra år sedan, men istället förlängde de sittande parlamentarikerna sina mandat.
”Ingen libanes vill ha krig igen”
Eleverna på den skola Assaad Chaftari besöker idag har tidigare inte läst om inbördeskriget i skolan – och de ställer mängder av frågor.
– Hur gammal var du när du verkligen förstod vad du gjort och bestämde dig för att förändras? Vad var det som gjorde att du insåg det?, frågar en sextonårig kille.
Assad Chaftari säger att Libanons olika grupper måste komma till försoning och samarbeta bättre, istället för att försöka ”dela upp kakan emellan sig”.
– Min största oro är att vi skulle gå in i ett nytt inbördeskrig på grund av politisk splittring. Men jag tror inte att någon libanes vill ha krig igen, säger han.