– Trappan är väldigt liten, jag vet inte om ni kommer upp med er stora kamera.

Valentina Maini har rätt, det är svårt att filma i den smala trappuppgången de omkring 100 stegen upp till hennes vindslägenhet i Barcelona. Men upp kommer vi.

– Kanske får den lilla trappan lägenheten att se större ut? frågar hon sig.

För att få plats på sina 24 kvadratmeter har Valentina Maini fått tänka till ordentligt och bygga om. Under den höga sängen fixade hon tre rymliga utdragslådor på två meter vardera, som fungerar som garderob och förvaringsutrymme.

Trots att hon både bor och har sitt kontor på den lilla ytan saknar hon inget. Här finns ett komplett kök med ugn, frys, diskmaskin och tvättmaskin.

Mini-spa under kökssoffan

Köksbordet är kan man skjuta fram och tillbaka i sidled för att skapa plats, och under kökssoffan ryms en överraskning.

– Fastän det är litet har jag faktiskt ett badkar! säger Valentina Maini, och drar stolt bort locket på soffan. Jag älskar det, mitt minispa!

”Tiny house movement” började i USA på 1990–talet, och intresset har exploderat de senaste åren. Rörelsen kommit på allvar till Europa, delvis som en följd av den ekonomiska krisen.

Så var fallet för Valentina Maini som blev tvungen att säga upp sitt stora arkitektkontor och flytta hem det till lägenheten.

– Jag har inte råd att bo större. El, värme, allt är billigare.

Men att bo så litet ser hon också som ett sätt att göra mindre avtryck.

– Tillgången på mark är begränsad här i världen. Koldioxidutsläppen och de spår vi sätter på miljön beror mycket på ytan som vi använder. Så finns en annan etisk aspekt på det hela. Eftersom jag bor litet måste jag vara försiktig med hur mycket saker jag köper, och se till att det verkligen är sådant du vill ha. Det gör att jag känner mig fri.

Folk inspireras att bo mindre

Vi hälsar också på hos Kirsten Dirksen och Nicolas Boullosa. De bor i en betydligt större lägenhet i Barcelona, men har också tre barn och jobbar hemifrån. Paret lever på småhus-rörelsen genom att åka runt i Europa och USA och gör filmer om folk som bor litet. Filmerna lägger de ut på sin sajt Faircompanies, och de ses av två miljoner tittare varje månad. Annonsintäkterna betalar deras löner.

– Det är ett enormt intresse för småhusrörelsen, säger Kirsten Dirksen.

Hon sitter framför sin stora dator och redigerar den senaste filmen. På skärmen ser vi en fransk kvinna visa upp sin ”kub” där hon och hennes man bor någonstans i Provence. Nedervåningen är på nio kvadratmeter och en trappa upp finns ett litet sovloft. Trots den lilla ytan tycks inte heller de sakna något.

– Folk älskar att se filmerna, och se hur litet och enkelt det går att leva. En del väljer att göra likadant. Andra går inte lika långt, men minskar ändå sin yta och antal saker, säger Kirsten Dirksen.

Rörelsen ger nya byggnormer

Det stora intresset för rörelsen, och allt som skrivs om den på Internet och i sociala media kommer förmodligen att få konsekvenser för byggnadslagar runt om i världen, tror Kirsten Dirksen.

Det hela började i USA med små hus som man satte hjul på, för att kringgå regler om minimiytor. Nu ser hon hur myndigheter runt om i världen börjar mjuka upp bestämmelserna.

– I New York och Toronto till exempel har städerna gett dispens till att bygga lägenheter som är mindre än de vanliga normerna. Och även i Sverige har ni exempel på det.

Det Kirsten Dirksen menar är ett antal studentbostäder i Lund som snart är inflyttningsklara. Här har Mark- ochmiljödomstolen godkänt avsteg från Boverkets byggnadsregler och tillåtit hus på 10 kvadratmeter, istället för 25.

På min fråga om det finns något gemensamt som de som Kirsten Dirksen och Nicolas Boullosa träffar säger sig sakna, blir hon tyst en lång stund. Hon skakar eftertänksamt på huvudet och säger:

– Nej, faktiskt inte! De är ofta väldigt påhittiga människor, och saknar de något så fixar de nog det.

Som ett badkar under kökssoffan, tänker jag.