Analys: Många hinder på vägen för att lösa EU:s migrationsknut

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Avslöjandet om livsfarliga ”push backs” i havet mellan Turkiet och Grekland är ett av flera exempel på EU:s bristande förmåga att samarbeta kring migrationen. Kommissionären för inre säkerhet, Ylva Johansson, har fått i uppdrag att skyndsamt ta fram ett förslag till en ny migrations- och asylpakt. Ett uppdrag med många hinder på vägen.

Katia Elliott

Reporter

Det mest uppenbara hindret handlar om solidariteten inom unionen. Länder som Grekland och Malta har fått ta emot merparten av EU:s asylsökande och tycker att fler länder behöver vara med och ta ansvar. En åsikt som delas av de flesta länder i väst medan länderna i öst, framförallt Polen och Ungern, motsätter sig en obligatorisk flyktingfördelning. Att just Grekland och Malta tar sig allt större friheter i jakten på att stoppa migranter är en direkt konsekvens av EU:s oförmåga att komma överens i fördelningsfrågan. Malta har vägrat låta båtar med migranter gå i hamn i landet och i Grekland vill regeringen bygga stängda läger där asylsökande ska hållas i förvar tills deras ärende har prövats. Två exempel på åtgärder som rimmar illa med EU:s värderingar men som länderna säger sig tvingade till i brist på solidaritet från övriga EU.

Skrämmande för EU:s politiker

Ett annat växande, och på senare tid akut problem, är avtalet med Turkiet som så sent som i slutet på februari, fullständigt sprack när landets president Recep Tayyip Erdogan meddelade att han återigen öppnade gränsen mot EU. Tiotusentals migranter tog sig till gränsen och möttes av tårgas från EU:s gränsvakter. Nu är gränserna stängda igen men avtalet från 2016 hänger på en skör tråd. De sex miljarder euro som EU betalade till bland annat flyktingorganisationer i Turkiet mot att migranter stoppades från att ta sig till EU är så gott som slut. Frågan är nu om EU vill förnya avtalet med Turkiets nyckfulla president. Det skaver säkert ordentligt men alternativet, att istället ta emot alla människor som vill söka asyl i EU, känns för närvarande ännu mer skrämmande för EU:s politiker.

Elefanten i rummet

Det kanske största problemet är nämligen det ingen politiker vill prata om, att EU värnar asylrätten men samtidigt gör så mycket man kan för att så få som möjligt ska kunna utnyttja den. Det är elefanten i rummet. Samtidigt som Ylva Johansson uppmanas att hålla gränserna så stängda det bara går ska hon också se till att det finns lagliga vägar att söka skydd i EU. Men om bara en bråkdel av alla som förmodligen skulle ha rätt till asyl i EU kunde söka via en ny ”laglig” väg skulle systemet haverera fullständigt eftersom få, om inga, länder vill ta emot fler flyktingar. Själva uppdraget är alltså en motsägelse i sig.

Stor press på Ylva Johansson

Migration- och asylpolitiken är en av EU:s största utmaningar. Ett akut problem som inte minst visar sig i havet mellan Grekland och Turkiet där män, kvinnor och barn skyfflas mellan länderna i sjöodugliga båtar. De är så oönskade att kustbevakningen på båda sidor är beredda att riskera deras liv för att slippa ta emot dem. Situationen är en nagel i ögat på EU-kommissionen och sätter stor press på Ylva Johansson att nå resultat. En gemensam migration- och asylpolitik kan vara skillnaden mellan polarisering eller gemenskap inom EU och kan, i bästa fall, sätta stopp för den ovärdiga behandlingen av människor i gummibåtar.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.