Det är inte det att jag har för lite att göra. Men jag kunde inte slita mig: Förra veckan förhördes sex amerikanska oljedirektörer i USA:s kongress. De grillades på längden och tvären, av demokrater och republikaner. I sex timmar. Men inte, som vid närmast föregående utfrågningar, om hur det går med omställningen till fossilfri energi eller om de mörkat klimatfarorna med olja och koldioxidutsläpp.
Nu handlade frågorna plötsligt om något helt annat: varför de inte pumpar upp mer olja. Vinster – 660 miljarder kronor förra året – och pengar till aktieägarna – 800 miljarder i utdelningar och återköp förra året och i år – summerades och ställdes mot amerikanernas plågor vid bensinpumpen.
Oljebolagen anklagades för att profitera på att bristen och osäkerheten kring oljan efter sanktionerna mot Ryssland, driver upp oljepriset. Att de skinnar det amerikanska folket helt enkelt.
Och att de fortsätter med det i stället för att snabbt som ögat pumpa upp mer olja ur fler källor, och utnyttja tillstånd de redan har men inte använder.
”Klimatomställning och nollutsläpp”
Flera av oljedirektörerna pekade på att de faktiskt satsar på förnybart och planerar för klimatomställning och nollutsläpp. Det imponerade inte på kongressledamöterna i detta surrealistiska kongressförhör.
För varje fat oljejättarna pumpar upp föser de världen närmare klimatkollaps. Det internationella energiorganet IEA slog förra året fast att inga nya oljekällor kan prospekteras och tas i bruk om klimatet ska räddas. Pensionsfonder och andra placerare ratar oljebolagen och de har stadigt krympt i betydelse på New Yorkbörsen.
Oljebolagen själva tvekar därför inför investeringar och nya projekt när det gäller olja och gas. När kriget i Ukraina bröt ut fanns 9 000 outnyttjade borrningstillstånd på amerikansk mark.
Men i kongressen räknade de upp de investeringar som de trots allt gör i olja och gas. Shell drar igång flera projekt i Mexikanska Golfen. Exxon producerar mer än på femton år. Produktionen av skifferolja ökar stadigt i Västra Texas och New Mexico. Devon drar igång 300 nya oljekällor i år.
Men det räcker inte. Och nu kan det bli fråga om att lyfta sanktionerna mot Iran, vilket skulle öka oljeproduktionen där. Venezuela kan också komma att öka produktionen. Arabländerna i OPEC säger visserligen nej till att täcka upp för den ryska oljan, men de lär nog ändå pumpa upp mer bara det inte leder till prisras.
Till och med mitt bland elefanter och giraffer i naturreservat i Uganda pumpas pengar in i ny oljeutvinning.
Ryssland pumpar olja
Samtidigt fortsätter förstås Ryssland att pumpa upp sin olja; amerikanerna vill visserligen inte ha den, och många företag i Europa säger nej trots att inte sanktioner tvingar dem. Men den går bra att sälja på rea till Indien och Kina.
Den stora osäkerheten kring Ryssland och kriget kan samtidigt hålla uppe priset ett bra tag till. Det skulle ju kunna minska efterfrågan och kanske skynda på omställningen till fossilfritt. Men, det
folkliga missnöjet med ”Putinpriser” får politiker att komma till undsättning med subventioner. Den svenska regeringens tusenlapp till bilägare och sänkt bensinskatt är bara ett exempel.
Alltså: alla pratar om bristen på olja, men i själva verket ser kriget ut att leda till att mer olja kommer upp på planetens yta. Och väldigt många vill konsumera den: i slutet av året beräknas oljekonsumtionen i världen bli högre än någon gång tidigare i historien.