Släkten är värst sägs det, och i Rainer Höss fall kunde det inte stämma bättre. Hans farfar, Rudolf Höss, var kommendant för förintelselägret Auschwitz, och anses ansvarig för mer än en miljon människors död.
”Högerextrema inte dumma”
Rainer Höss själv talar i skolor i olika länder. Hans budskap är att låta unga lära sig av historien så att den inte ska upprepas. Och han tycker att politiker i Europa och Sverige begår ett stort misstag om man inte tar högerextremismen på större allvar.
– De ledande säger att högerextremister, rasister och antisemitister är en väldigt liten grupp. Men tro mig, det är fel, säger han.
Tror du att historien kan upprepa sig?
– Ja. Jag tror att de börjar växa sig starkare igen. Nu arbetar de mycket i tysthet, i bakgrunden och i nya medier. Men ingen ska tro att de högerextrema är dumma. De är motsatsen till dumma.
Utmålas som fiender
Han tror också att krisen förbättrat grogrunden för högerextrema partier.
– Vilket perspektiv har en ung person som precis gått ur gymnasiet, men saknar framtidsutsikter? Som kontaktas av högerextrema som säger: ”Vi ska hjälpa dig. Men då måste du hata din granne. Han kanske är grek, turk eller ungrare. Det är hans fel att du inte har något jobb, inte kan åka på semester och inte kan köra en bra bil.”
Växande extremism
Extremismen växer i Europa, och inför EU-valet har nationalistiska och högerextrema partier fått fotfäste i opinionen i flera länder. Rainer Höss är i Sverige för att delta i en kampanj med SSU inför valet.
– Folk måste få se vad som kan hända när de högerextrema växer och får makten. Vi måste lära de unga om historien för att de ska bli mer kritiska i framtiden. Nästa gång någon frågar dem ”Vad tycker du om dina grannar?”, så ska de vara medvetna nog för att kunna svara ”Hurså? Är du rasist?”
Undanhållen sanning
Hans egen familj har däremot inte velat ta uti med det förflutna. Som barn fick Rainer höra att farfadern var en vanlig soldat. Han beskriver fadern som en diktator, som hårt slog ner all opposition i familjen.
Sanningen om sin farfar fick han veta på ett oväntat sätt, som tolvåring på internatskola. Efter att ha stulit från köket skulle han arbeta i trädgården som straff. Trädgårdsmästaren, en överlevande från Auschwitz, fick reda på vem Rainer var och straffade honom hårt.
– Efter det så talade min lärare med mig, och förklarade för mig vem min farfar var. Hemma hade jag fått höra att han var en soldat i kriget. Massor av farfäder var soldater i kriget, så det var ingen man funderade närmare på. Men vid ett senare tillfälle frågade läraren om jag ville åka med till koncentrationslägret Dachau. Det var första gången jag satte min fot i ett koncentrationsläger. Och där såg jag information om min farfar, och alla informationsblad nämnde att han sedan blev kommendant för Auschwitz.
Hur reagerade du?
– Jag var ju tolv år, då reagerar man inte som en vuxen. Men jag frågade min pappa, som sa att det var fel och att vår familj inte har något alls med den Rudolf Höss att göra.
Hängdes i Auschwitz
Några år senare träffade han Leopold, farfaderns chaufför från krigstiden och en slags trotjänare i familjen. Och från Leopold fick han stegvis bilden klar för sig. De idylliska bilderna från pappans barndom är tagna några meter från gaskamrarna, och barnens leksaker tillverkades av fångarna i lägret. Rudolf Höss ledde Auschwitz 1940-1943 samt ytterligare en period 1944. Han greps efter kriget och hängdes i Auschwitz 1947.
Rainer Höss tvekade länge innan han för några år sedan besökte platsen, något han gjorde i samband med en dokumentär om honom och andra ättlingar till ledande nazister från Tredje riket.
– Det var som att jag i många år försökt undvika den här platsen, demonen Auschwitz. När jag steg in där, och såg skylten med texten ”Arbeit macht frei” så insåg jag att det här skulle bli mycket plågsamt. Jag kunde inte förmå mig att röra något. Jag såg de kvarlämnade skorna från små barn, glasögonen. Och sedan galgen där de hängde min farfar. Jag sade i en intervju 2010 att för mig var galgen den bästa platsen på jorden. För där fick hans våldsamma brott sitt slut. Men idag kan jag tycka att man kanske borde gjort som med Rudolf Hess, som dömdes till livstids fängelse. På det sättet hade man kunnat få ut mer information till eftervärlden om vad som hände. Inte för att gottgöra något, för det som hände kan inte gottgöras, men för att bevara kunskapen inför framtiden.
Själv fått kritik
Rainer Höss har också själv fått kritik, man har ansett att han försökt profitera på minnen från förintelsen, och att han exploaterar sitt förflutna. Något som Rainer Höss själv förnekar. Han menar att det är hans ansvar att berätta om historien.
– För mig är det som en mission. Något jag måste göra. Jag vill tala med unga vilkas liv börjar nu, de är fortfarande formbara. Öppna era ögon. Ifrågasätt vad folk säger. Acceptera aldrig rasism.
Önskar du aldrig att du slapp vara Rainer Höss och bara Rainer?
– Varje dag. Men det är en sak att drömma, och en annan sak att hantera verkligheten. Och verkligheten är att jag är barnbarn till Rudolf Höss. Han kommer att följa mig resten av mitt liv.