Med hjälp av sonar har Oden i detalj kartlagt delar av havsbottnen i Aktis som tidigare varit okända. 3D-bilderna visar tydliga spår av kilometertjock inlandsis som har skapat spår på bottnen i form av ryggar och dalar.
Oden har hittat spår på helt nya platser på Lomonosovryggen, den stora bergskedja som delar den arktiska havsbassängen. Det visar att isarna som fanns tidigare än 13.0000 år sedan täckte mycket stora områden. Forskarna menar att resultaten bekräftar något som föreslogs redan på 70-talet.
– Det är otroligt spännande. I de områden där vi har varit nu, där har vi tidigare sagt att det inte fanns några stora isar men det visades sig vara fel. Vi har fått tänka om. Isarna var enormt mycket större än vi trott, säger Martin Jakobsson, professor i marin geologi vid Stockholms universitet och forskningsledare under expeditionens andra halva.
Då fanns stora inlandsisar över Arktis som flöt ut över havet, så kallade shelf-isar. Bottenspåren, som är omkring 10-20 meter djupa och 500 meter breda, finns bara ner till cirka 1.000 meters djup och det visar hur tjock isen var. På vissa ställen vilade isen på havsbottnen och på andra flöt den på vattnet.
”Som en hoppande groda”
Nu vill forskarna förstå inte bara hur stora isarna var utan även hur fort de försvann. Martin Jacobsson har länge specialstuderat de gamla shelfisarna i Arktis och han tror att dessa försvann under en ganska kort tidsperiod och var borta redan efter några tusen år.
– De måste ha försvunnit otroligt fort. Från såna här shelfisar kan enorma områden brytas loss inom månader eller ännu kortare.
Troligen försvann inte isarna sakta och gradvis i takt med ökande temperaturer utan plötsligt och stegvis.
– Det sker i abrupta språng. Det kan vara smältvaten som kommer ner i sprickor på de här stora shelfkomplexen och bryter sönder dem som korthus. Det kan vara stora områden som bryts upp och sedan kan det bromsas upp.
Öppet vatten nära Nordpolen
Under sina tre månader till sjöss i Arkis har Oden mött ovanligt lite is och mycket öppet vatten. Det har gjort att Oden kunnat gå tre gånger så fort som planerat och nå nästan ända fram till Nordpolen. Forskarna har därför haft möjlighet att göra många och bra mätningar på helt nya ställen.
– Vi har öst igenom många områden och samlat in enorma mänder data.
Men dagens krympande istäcke är inte jämförbar med den snabba avsmältningen av de historiska shelf-isarna, påpekar Jakobsson.
– Det är olika typ av isar. Havisen påverkas i dag av inte bara en temperaturökning utan även andra mekanismer. Det handlar också om havsströmmar och färskvattentillflöden från floder till exempel.
Vad händer nu i Antarktis?
Jakten på spår efter förhistoriska isar kan däremot ge forskarna möjlighet att bättre förklara vad som nu händer med de stora isarna vid Västantarktis och på Grönland. Där smälter nu isen snabbare än vad man bedömde för 10 år sedan. De flytande shelfisarna bidrar visserligen inte till höjda havsnivåer men de kan få den bakomliggande inlandsisen att dräneras vilket direkt påverkar havsnivån. Forskarna hoppas därför kunna bidra till bättre bedömningar av den framtida havsnivåhöjningen.
– Man kan leta spår i de utlöparglaciärer som finns på Grönland eller i västra Antarktis och säga om det kan ske väldigt snabbt och om ett uppbrott kan gå väldigt långt bak eller om det tvärtom bara går till en viss punkt och sedan stabiliserar sig.