Beslagtagna ukrainska militärfartyg vid hamnen i Kertj. Foto: STR/AFP/TT

Analys: Ordkrig och skrämskott – upptrappad konflikt mellan Ryssland och Ukraina

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Kanske bara en maktdemonstration. Kanske en sorts provtagning på hur starkt internationellt stöd Ukraina faktiskt har. Kanske president Putin, precis som Porosjenko, bekymras över sviktande stöd. Kanske Ryssland söker en förevändning för en offensiv i sydöstra Ukraina. Eller kanske är alltihop bara tillfälligheter.

Bert Sundström

Utrikesreporter

Två små ukrainska örlogsfartyg och en bogserbåt var i söndags på väg från Odessa till den ukrainska hamnstaden Mariupol. De behövde därför segla norrut från Svarta Havet, genom det smala Kertjsundet, och in i Azovska Sjön. Men det satte ryska stridskrafter stopp för. De tre båtarna bordades av rysk militär, beslagtogs och ligger nu i hamn i staden Kertj, på den av Ryssland olagligen annekterade Krimhalvön.

Över Kertjsundet har Ryssland precis byggt en ståtlig bro. Bron förbinder det ryska fastlandet med den ukrainska Krimhalvön. Det är över den bron som Ryssland försörjer den numera ryska befolkningen på Krim. Men bron har också en viktig militär funktion. Ryssland har nu full kontroll över passagen genom sundet, och anser sig ha rätt att inspektera alla fartyg som vill använda farleden som går under bron.

Krimkonflikten

I söndags placerade Ryssland helt sonika ett stort fraktfartyg rakt över farleden för att stoppa de tre ukrainska skeppen. Bogserbåten rammades (oklart om det var avsiktligt), skeppen besköts, 24 besättningsmän fängslades, några av dem skadade. Ukrainsk provokation, hävdar Ryssland.

EU-länder fördömer Ryssland

Rysk massmedia, framför allt TV, går på högvarv med budskapet om den påstådda ukrainska aggressionen. Båtarna stoppades eftersom de olovligen tog sin in på ryskt territorialvatten, heter det. Provokationen är del av en plan understödd av USA och EU för att hitta skäl att införa nya sanktioner mot Ryssland. Skäl nummer två för ”provokationen” är att president Porosjenko desperat försöker höja sin popularitet inför det kommande presidentvalet.

Men i princip alla andra länder anser att Krim hör till Ukraina, att sundet fortfarande är internationellt vatten och att internationella sjöfartsbestämmelser gäller. Dessutom finns ett avtal från 2003, undertecknat av Ryssland och Ukraina, som säger att båda länders fartyg har oinskränkt rätt att trafikera Azovska Sjön.

EU, ett antal EU-länder individuellt och Nato har fördömt den ryska aggressionen. FN:s säkerhetsråd sammanträder på begäran av Ukraina. Men eftersom Ryssland är en av fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet är sammanträdet där bara en formsak.

Kanske en maktdemonstration

Varför händer då detta? De ryska påståendena framstår som helt ogrundade, fast Ukraina ingalunda är ett land utan fulspel. Men inte heller Ryssland verkar ha något att vinna på skärmytslingen. Kanske var det bara en maktdemonstration. Kanske en sorts provtagning på hur starkt internationellt stöd Ukraina faktiskt har. Kanske president Putin – precis som Porosjenko – bekymras över sviktande stöd. Kanske Ryssland söker en förevändning för en offensiv i sydöstra Ukraina. Kanske är alltihop bara tillfälligheter.

Framtiden får utvisa. Men säkert är att Krim förblir ryskt och att Ukraina får dras med kriget i öst länge än. Det som Ryssland till varje pris vill förhindra är att Ukraina blir ett demokratiskt och välmående land, som till sist släpps in i EU.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Krimkonflikten

Mer i ämnet