De fem tyngsta posterna i Europeiska Unionen ska få varsitt namn. Den som fått i uppdrag att lösa ut raden, är rådets ordförande Donald Tusk. Foto: Yves Herman/Reuters/TT

Analys: ”Personpusslet i Bryssel som är klurigare än sudoku”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Glöm sommarkorsordet eller sudokun. Fembitarspusslet som EU:s ledare ska försöka lägga under toppmötet som startar i dag är sommarens klurigaste spel. De fem tyngsta posterna i unionen ska få varsitt namn. Men reglerna är mestadels oskrivna och väldigt invecklade.

Christoffer Wendick

Europakorrespondent

Helst bör de komma från alla väderstreck, blandat från stora och små länder, jämt fördelat mellan de största partigrupperna och helst minst två kvinnor. Att få detta att gå ut är mycket svårare än det kanske först låter. Läs först här om de fem pusselbitarna och därefter ger jag mitt förslag till lösning.

Kommissionens ordförande. Han, men för första gången kan det nu också bli hon, styr EU:s dagliga arbete från Bryssel. Personen hörs och syns mycket, förhandlar för unionens räkning och leder jobbet att ta fram förslag till nya lagar. Valet av person måste spegla resultatet i EU-valet. De allra flesta medlemsländerna måste backa upp kandidaten, som också måste få stöd av mer än hälften av alla 751 EU-parlamentariker i en omröstning. En del menar att personen måste ha varit minister eller liknande.  

Rådets ordförande. Detta är personen som samlar EU-ledarna, statsministrar och presidenter, till toppmöten om viktiga beslut. Han, men också här möjligen snart hon, representerar medlemsländernas samlade åsikt i EU. Trycket har ökat att minst en dessa, de två tyngsta pusselbitarna, ska gå till en kvinna den här gången. Personen bör komma från ”kretsen”, alltså själv ha varit statsminister eller president och suttit med på toppmötena.

Den höga representanten. Detta är EU:s utrikeschef som också är kommissionär. Personen gör uttalanden för unionens räkning i utrikesfrågor och leder mötena med ländernas utrikesministrar. Personen bör själv ha varit utrikesminister eller profilerad i utrikespolitiska frågor. Den kan inte komma från samma land som EU-kommissionens ordförande.

Talmannen. Personen röstas fram av mer än hälften av de 751 EU-parlamentarikerna. Det är den högsta posten för de folkvalda politikerna i EU, men det är inte en lika tung pusselbit som de två första.

Bankchefen. Europeiska centralbankens chef är den femte och sista pusselbiten. Personen man söker har helst jobbat med ekonomisk politik, antingen som minister eller kommissionär. Den kan också ha lett riksbanken i ett medlemsland eller styrt en internationell investeringsbank. Det bör vara en person från ett medlemsland som har euron.

Det kluriga här är, liksom i sudoku, att varje val utesluter ett annat. Det går inte att ha två ettor på samma rad, inte två nior heller. Det går exempelvis inte att ha två nederländare, två danskar, två liberaler på de två tyngsta posterna. Förmodligen inte ens två nordbor, två östeuropéer heller. Och kanske, kanske inte längre heller två män.

Den perfekta mixen är omöjlig att hitta menar han som fått i uppdrag att lösa ut raden, rådets ordförande i dag, Donald Tusk. Och jag börjar förstå honom. Perfekt är det absolut inte, men här är i alla fall mitt försök till lösning: 

LÖSNINGSFÖRSLAG:

1. Margarethe Vestager, dansk liberal, från litet land i norr, tidigare inrikes- och finansminister. Var med i liberalernas kampanjteam inför EU-valet.

2. Andrej Plenković, kroatisk kristdemokrat, från ett litet nytt medlemsland, premiärminister idag och tidigare EU-parlamentariker

3. Frans Timmermans, nederländsk socialdemokrat, från grundarland, tidigare utrikesminister och vice ordförande i EU-kommissionen, var toppkandidat för näst största partigruppen i EU-valet.

4. Manfred Weber, tysk kristdemokrat, från största landet, var toppkandidat för största partigruppen i EU-valet.

5. Kristalina Georgieva, bulgarisk kristdemokrat, från litet land i öst, tidigare budgetkommissionär och nuvarade chef för Världsbanken. (Bulgarien är dock inget euro-land idag, men kan komma att bli.)

Fakta

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.