Både Erdogan och Putin såg mycket nöjda ut när de presenterade planen, som i detalj beskriver vad som ska hända i norra Syrien.

De kurdiska styrkorna har nu sex dagar på sig att dra sig tillbaka 30 kilometer från den turkiska gränsen och lämna över sina vapen, vilket ska övervakas av rysk militär och syriska regimstyrkor.

Turkiet erkänner Assad

Turkiet erkänner Syriens territoriella integritet och i praktiken Bashar al-Assad som Syriens rättmätige ledare.

Det kan diskuteras vem som är uppgörelsens största vinnare. Är det Erdogan som fått igenom kravet på en buffertzon fri från kurdiska styrkor? Eller kanske Syriens diktator Bashar al-Assad som fått den besvärliga fiendenationen Turkiet att ge upp motståndet efter åtta års väpnad kamp?

Många säger nog ändå att det är Putin som tar hem den största segerpokalen. Det ryska inflytandet breder nu ut sig med en rasande fart. Inte bara i Syrien, utan i stora delar av Mellanöstern och i östra Medelhavet.

Förnedrande reträtt för USA

Samtidigt retirerar amerikanska trupper från Syrien under förnedrande omständigheter. Lokalbefolkningen kastar rutten frukt och Irak vill inte ta emot trupperna som Trump dragit tillbaka från norra Syrien.

De största förlorarna är såklart kurderna som på bara några veckor fått se drömmen om självstyre i Syrien att gå upp i rök. Många civila har dödats och skadats under den turkiska offensiven.

Överenskommelsen är ännu ett “knivhugg i ryggen” för kurderna, som plötsligt övergavs av USA efter telefonsamtalet mellan Trump och Erdogan den 6 oktober.

Desperat avtal

Därefter slöt de kurdiskledda styrkorna SDF ett avtal med Assad och Ryssland, i ett desperat försök att skydda sig från Turkiets offensiv.

Men mycket talar för att det ändå redan var kört, att Turkiet och Ryssland på förhand hade gjort upp en plan bakom kulisserna.

Frågan är vad Turkiet erbjudit Ryssland och Assad för att få sin vilja igenom med den så kallade säkerhetszonen.

Rädsla i Idlib-provinsen

Rädslan breder nu ut sig i Idlib-provinsen i nordvästra Syrien. Där finns tre miljoner civila som lever i det sista kvarvarande rebellfästet under kontroll av väpnade grupper i opposition till president Bashar al-Assad, däribland jihadistgrupper med koppling till al-Qaida.

Den turkiska militären finns också i Idlib och fungerar i praktiken som en fågelskrämma mot ett storskaligt anfall från Syriens president Assad och hans allierade styrkor från Ryssland och Iran.

Den stora bävan är nu att Turkiet “lovat bort” Idlib i utbyte mot buffertzonen och att ytterligare en humanitär katastrof är att vänta, ovanpå den pågående i nordöstra Syrien.