Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

De svenska volontärerna Vera Telemo och Joakim Carlson delar ut pappmuggar fyllda med den varma vegangrytan. Veras Telemos portioner tog slut snabbt och därför påväg till kockarna för att hämta fler. Foto: Daniel KindstrandVisa alla (5)
Visa alla (5)

Svenska kockar lagar mat för människor på flykt

Sju svenska kockar tröttnade på lidandet i Europa. Under namnet ”Alla är kockar” lyckades de få stöd och pengar via sociala medier och nu lagar de varje dag mat till tusentals flyktingar i ett portabelt kök vid den kroatiska gränsen.

– Kärlek på gång, ropar Kurdawan Chaomar när vegangrytan är klar för att serveras. 

Han är en av kockarna i organisationen ”Alla är kockar” som lagar mat dag som natt på en åker vid den kroatiska gränsen mot Serbien. Av de tidigare sju är tre kockar kvar vid gränsen. Och där får de hjälp av volontärer som de mött på vägen, däribland flera svenskar.  

Lagar mat med kärlek

I kartong efter kartong ställs varma pappmuggar, som fyllts med en gryta. Sedan går volontärerna de sista hundra metrarna ned mot den serbiska gränsen och delar ut maten där flyktingar måste köa i timmar för att bli insläppta i Kroatien. Och enligt Kurdawan Chaomar så ger de mycket mer än bara mat. 

– Att få en kopp varm mat i sju grader betyder väldigt mycket. Samtidigt är det viktigt att kunna få varva ner och känna att man äter en middag.

Flydde med sin familj 1993

I 17 dagar har Kurdawan Chaomar lagat mat på flera olika platser vid den kroatiska gränsen. Men han är inte bara här för att göra en hjälpinsats.

– Många tror att vi kommer hit och bara ger någonting, men jag tror att jag är här och får något. Jag tror man växer när man hjälper människor. Lika mycket som jag ger, får jag tillbaka. 

Kurdawan Chaomar känner också med flyktingarna i deras situation. För 22 år sedan var han själv på flykt från en repressiv regim. Tidigt under 1990-talet lämnade han det som i dag är irakiska Kurdistan. Tillsammans med sin familj flydde han i samband Saddam Husseins bombningar av den kurdiska minoritetsbefolkningen i Irak.

Flykten till Sverige tog över ett år och det var redan då farligt att resa genom Serbien och Kroatien på grund av kriget på Balkan.  

– Då var det samma regn och samma dåliga väder. Men det fanns inga volontärer som hjälpte till och samtidigt var det helikoptrar som besköt oss, säger Kurdawan Chaomar. 

Tungt arbete som volontär 

Även om det inte är lika farligt att vistas i regionen i dag som under Balkankriget är det tungt att arbeta som volontär i Kroatien. För en dryg vecka sedan flyttade de flesta volontärerna till en annan gränsövergång, efter råd från polisen. Men de visade sig snabbt att de hade blivit felaktigt informerade av polisen. 

– Förutom två killar från Röda korset så var vi var näst intill ensamma kvar. Vi höll på och packa ihop för att också åka till ett annat ställe, men så hörde vi allt skrikande, berättar Kurdawan Chaomar.

Vid gränsen passerade tusentals flyktingar som började gå de 17 kilometrarna mot flyktinglägret i Opatovac. Såväl barn, gamla och sjuka var tvungna att gå i åskvädret, somliga utan skor. 

Bland skrikande och gråtande människor fick Kurdawan Chaomar överge matlagningen och istället ansvara för sjuktältet intill gränsen.

– Jag är inte medicinskt utbildad, men blev tvungen ta hand om människor i kaoset som uppstod. Det enda man vill göra är att gråta , men det gör ju saken bara värre. 

Splittrade familjer

Men det är inte bara bristen på pålitlig information som är ett problem i arbetet med att hjälpa flyktingar. Enligt Lydia Gall, jurist på organisationen Human Rights Watch, är det ett stort problem att många familjer splittras i Kroatien.

Och det ledde också till att Kurdawan Chaomar fick göra en insats när han mötte en 14-årig pojke från Syrien, som berättade att han hade tappat bort sin pappa. 

– Jag försökte hitta pappan genom att ringa till alla mina släktingar i Sverige, för att jag själv inte kan arabiska. Röda korset kunde inte göra något,  men genom Facebook och kontakter lyckades vi faktiskt hitta pappan i ett annat europeiskt land. 

Dagarna gick i väntan på att pojken skulle få lagliga papper, men inga papper kom. Till slut tröttnade Kurdawan Chaomar och smugglade istället pojken över gränserna genom att gömma honom i volontärgruppens skåpbil, som man normalt använder för transporter av matvaror och det portabla köket. 

Kärlek på menyn

Kockarna som arbetar för ”Alla är kockar” måste ofta vara kreativa. Kurdawan Chaomar berättar att man en natt då maten tagit slut blev tvungen att åka två vändor till Slovenien för att hämta mer på ett av Röda korsets lager.

Båda matlasterna gick snabbt åt till de cirka 2.000 flyktingarna. Vid det laget hade kockarna arbetat 28 timmar utan sömn och var för trötta för en ny vända, och därför bytte de meny, säger Kurdawan Chaomar.

– Vi hade en sak kvar att ge och det är kärlek. Så vi satte på bilens högtalare på högsta volym och spelade persisk musik och nästan 200 flyktingar kom och dansade. Det var helt otroligt att se hur flyktingarna släppte allt i tio minuter. De var inte längre på flykt, smutsiga eller blöta, utan de dansade och var bara glada.

I dag har ”Alla är kockar” tvingats att bjuda på kalla bufféer, då kroatiska myndigheter satt stopp för den varma matlagningen. Men långbord med apelsiner, kex och levande ljus är inte heller ett dåligt välkomnade i flyktingkatastrofens mörker.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer